Som om det inte var tillräckligt jobbigt med tre sjuklingar varav en under två år i samma familj så valde jag alltså att skaffa mig ryggskott igår kväll. Eller ja, valde och valde… Jag lyfte in torkställningen när det plötsligt började göra väldigt ont i specifik punkt i korsryggen på vänster sida. Visst gjorde det ont och så, men det var ändå inga större problem att röra sig resten av kvällen. Att sova bredvid Tvåan under natten gick också utan några större problem, men att ta sig ur sängen imorses var krångligare. Under dagen idag har jag sett till att röra på mig och undvika smärta så gott det går. Jag har också kletat på smärtstillande gel, men det har inte blivit bättre. Vid middagen gjorde det så ont att jag nästan grät.
Nu har jag tagit en Ipren och kletat på mer gel och lagt mig i min egen säng på ett sätt som inte gör ont. Hoppas jag inte behöver gå upp igen. Nattningen av barnen fixade Fredrik, och han kommer också få ta Tvåans eventuella uppvak inatt. Hoppas att ryggen blir bättre över natten. Det är verkligen vidrigt att inte kunna röra sig utan smärta. Så himla begränsande.
Förutom att det gör ont är det också jobbigt att inte kunna hjälpa till med vardagslivet. Jag kan ju till exempel inte lyfta upp Tvåan när han ber om det, och inte heller plocka upp saker från golvet. Så förutom att ha ont så går jag runt och känner mig som en belastning för Fredrik. Det är ju onödigt att känna så förstås, men hjälper ju inte mot Lutheranen på min axel.
Resten av sjukorna, det vill säga förkylningarna för mig, Fredrik och Tvåan har blivit bättre. Tvåan var ganska risig och hade det tjorvigt med andningen så vi fick inhalera honom igår. Men han svarade bra på det, och blev piggare under dagen. Natten till idag sov han som en vanlig natt, och hade inte alls speciellt ansträngd andning längre. Skönt, både att det blev bättre och att vi slapp åka till sjukhuset! Nu verkar det mest vara snor kvar för oss alla tre. Ettan däremot har inga som helst besvär och tycker det är trist att vi inte orkar göra något med honom.
