…och det känns inte ens speciellt annorlunda. Förutom att vi använder oss av bilen ganska mycket mindre. Jag kollade kalendern häromdagen, och insåg då att de fyra veckorna med stänga skolor kommer följas av två veckors påsklov. Hurra. Eller så. Nåja, det får ju gå det här också.
I min familj är det lite blandat vem som har mest kontrollbehov, beroende på vilka aktiviteter det gäller. Just nu, när hela världen skakar, är det jag som tycker det är jobbigast. Så jag tillämpar helt enkelt strutsmetodiken så långt det går. Jag har slutat läsa världs- och ekonominyheter och tar bara till mig läget här på ön. Och vet ni, det fungerar faktiskt ganska bra! Många livsstilsbloggare skriver just nu om att de lagar mycket mat från grunden och ser till att göra hemmet så vackert och vilsamt som möjligt. Hur banalt det än låter så hjälper ju det faktiskt också till för att få i alla fall mig att må bättre, eftersom det flyttar fokus till något som jag kan påverka.
Ettans distanslektioner har börjat, och det kommer väl antagligen få in honom i lite mer rutiner där han studerar saker på egen hand. Förhoppningsvis, för resten av familjens skull. För det är inte lätt att vara sju år och inte få träffa och rasa med en massa andra barn i samma ålder. Att vara ute och cykla ett par gånger om dagen räcker liksom inte riktigt för att få ur sig all energi. Och att kombinera det med två föräldrar som har lika mycket jobb som innan är en bra grogrund för oenighet.
Tvåan är sig själv igen, fast lite snorigare och hostigare än vanligt. Han vill gärna ha sällskap hela nätterna nu när han inte är helt frisk. Och tydligen av mamma. Häromnatten, när Fredrik hade nattjänstgöringen, vaknade jag av att Tvåan kom inrantande till mig i sovrummet och krävde sällskap. Så jag fick snällt kravla mig ur sängen under mycket stånk och stön, och väcka Fredrik som sov i Tvåans säng och byta plats med honom. På dagarna är det dock pappa som gäller, eftersom han kan lyfta upp Tvåan. Fast bäst, när man är pigg, är förstås att få leka med storebrorsan.
Mitt ryggskott blir bättre och bättre, och jag kan nästan röra mig som vanligt igen. Lättnaden! Gissa om jag ska börja styrketräna och löpa så snart förkylningen ger med sig. Herregud vad jag inte vill behöva genomlida det där igen! Urs. Min TRX är uppackad och ligger och väntar på mig. Vikterna till skivstången är också hittade, åtminstone en del av dem, medan själva skivstången fortfarande är nedpackad. Så nu blir det till att skriva (och genomföra) träningspass. Starkare Sara, here I come!