För någon dag sedan lagade jag soppa till lunch. När jag stod och hackade grönsakerna till minestronen såg jag vår fruktskål. Där låg en massa äpplen och bananer som jag köpte för en tid sedan. Vi äter inte alls lika mycket frukt som jag tror, så det är lätt att den bara blir liggande. Men då talade jag om för familjen att det minsann skulle bli kaka till eftermiddagsfika.
Efter lunch gick jag och Tvåan och lade oss, precis som vanligt. Eftersom jag hade haft svårt att somna natten innan somnade jag med honom. När jag vaknade till efter en dryg timme hörde jag Ettan gå runt och säga ”cookie, cookie, cookie”. Tvåan vaknade snart därefter och då kom Ettan in och undrade om det fanns någon kaka. Det fanns det ju inte, eftersom jag hade somnat istället för att baka.
Men då passade jag på att smyga in en hemkunskapslektion för Ettan! Han fick nämligen baka kakan som jag hade hittat recept på, och så använde vi både äpplen och mandelmassan som var kvar efter semlorna. Jag hjälpte till med lite tips om arbetsordning och sådär, men det var verkligen Ettan som bakade.
Som alla som har bakat med barn vet så går det inte på en kvart, så istället för eftermiddagsfika blev det efterrätt efter middagen. Vid avsmakning konstaterade Ettan att det inte var någon favoritkaka. Trots det verkade han oerhört nöjd med att ha gjort den själv, och att vi tyckte om den. Tvåan smaskade glatt i sig av den också, så jag skulle kalla hela aktiviteten lyckad.
Som en bonus så räckte ju kakan till fika ett par dagar till. Och när den serverades med grädde så tyckte till och med Ettan att den var jättegod. Jag tror han kan tänka sig att baka fler gånger. Om än inte just den här kakan.
