Redan första gången vi var och kollade på huset vi bor i nu noterade jag att det fanns massor av mynta. Den hade förstås vissnat när vi flyttade in, men jag fick Ettan att klippa ner de gamla pinnarna, och när det började bli lite varmare igen så började det titta upp gröna blad på nytt. Nu ser det ut som på bilden, och varje gång jag går förbi så längtar jag efter mojito. Fast hittills har vi inte köpt någon rom, så jag har bara använt myntan i matlagningen.
Dock har Ettan deklarerat att han inte gillar mynta. Inte heller är han förtjust i rosmarin. Salvian jag friterade i smör häromsistens föll honom inte heller den på läppen. Nu återstår bara timjan, som vi inte har testat än, men det lär han väl inte heller gilla, då. Ironin i att ha en dignande örtträdgård, och barn som inte gillar kryddor…
Jag har ökat tiden jag springer nu, och för att stå ut med det gjorde jag faktiskt slag i saken och laddade min mupp med musik. Timo är alltid rätt, och han klarar ju av en del dist. Men JEEEEEZ så dåligt ljud det var i den spelaren! Till och med jag, som inte är jättekänsligt för dåligt ljud tyckte att det var i princip olyssningsbart, så det var knappt att det hjälpte mig att stå ut med fram-och-tillbaka-löpningen. Kanske berodde det på lurarna, och kanske på att batteriet inte var så bra laddat. Eller så är det helt enkelt inte bättre ljud i en mp3-spelare för €2 från Kina. Jag testade med bättre laddat batteri och ordentliga lurar, men då orkade spelaren inte mer än 10 minuter eller så. Det blir nog ett försök till, med vanliga iphonelurar och ordentligt laddad spelare. Men jag har samtidigt bett Fredrik byta batteri i min gamla spelare. Och jag kommer nog börja kolla efter en vettig spelare (och vettiga lurar) i hemlighet.
Tydligen gjorde jag förresten Fredrik besviken när han förstod att jag inte springer den 100 meter långa, branta backen upp till grannen varje gång jag springer ut genom grinden när jag är ute och löper, utan bara några gånger per löptur.
