En del dagar känns bättre än andra. Jag hade tänkt att jag skulle försöka hinna med att koka äpplemos och apelsinmarmelad på de ledsna resterna i fruktskålen idag. Ibland är ju till och med en så enkel plan övermäktigt, med två barn som ska ha uppmärksamhet och matas och som inte sover ordentligt på nätterna, men idag var det minsann klart redan klockan 11! Då hade jag dessutom hunnit med att jobba lite och tvätta+hänga en maskin tvätt. Temperaturen hade under tiden krupit upp till 37 grader.
Kanske berodde känslan av att hinna med saker på att vi hade underhållning för barnen genom poolkillarna som har jobbat i den gassande solen hela dagen. Barnen var fascinerade av det i flera timmar på morgonen, och Ettan har fortsatt hålla lite koll under dagen.
Poolen har nu liner, och det jobbas med att få till alla avlopp och tillopp och lampa och sådär. I morgon kommer de och gör det sista. Sen är det bara vatten som ska i. Många liter blir det…
Ibland när jag gör saker, som till exempel idag med äpplemos och apelsinmarmelad, så kommer jag på mig själv med att tänka att det verkligen inte är svårt, eller tar speciellt lång tid. Så varför känns det som om jag är relativt ensam i min bekantskapskrets om att ägna mig åt ”husmorssysslor”? Det är ju faktiskt en ganska bra känsla att veta exakt vad som är i maten jag äter. Utom möjligen när det gäller bearnaisesås, för jag är verkligen inte helt säker på att jag skulle vilja veta exakt hur mycket smör det är i såsen… (Det är klart att jag kommer göra bea till någon av våra grillningar, jag behöver bara förbereda mig och stålsätta mig lite. Och skaffa schalottenlök och rödvinsvinäger.)