För så är det! Idag för 12 år sedan gifte vi oss, två unga (nåja), glada och förväntansfulla människor med bara två vittnen närvarande. Det var en vacker dag i skärgården, med massor med sol och värme. Vi flyttade vigseln några meter för att inte vara för nära de nakna tyskarna som solbadade på klipporna, och fotograferingen tog mycket längre tid än vi trodde. Tillbaka i stan var det grillkalas och jag fick ge en av mina vänner den bästa överraskningen när hon beundrade min klänning som hängde på en galge i hallen. Hon tyckte den var så fin, och undrade om jag skulle på bröllop. ”Ja”, sa jag. ”Jaha, vems då” undrade hon och jag sa ”mitt”. ”Oj! När då?”. ”Idag”.
Idag har vi firat 12-årsdagen som sig bör. Det vill säga med en inställd lunch på ett thaiställe, Frost 2, champagne, charkbricka, poolbad och diverse barnhantering. Som livet är efter 12 år som gifta, liksom.
Fast det var förstås inte bara det. Jag blev överraskad både med blommor, present och utflykt med utsikt. Jag fascineras av utsikten här på ön. Det är fantastiskt mycket kullar och berg, och trots att det verkligen inte är en utsikt som jag är uppvuxen med så tycker jag om den. Kanske beror det på att det alltid finns en viss grönska, oavsett årstid?
Sammanfattningsvis konstaterade vi att under de här 12 åren har vi hunnit med två barn, tre hus, två utlandsflyttar, tre länder och fem bilar. Ganska bra jobbat, ändå. Så nu blir det (minst) 12 år till med nya prövningar, lyckorus, överraskningar och problem. Fler hus har vi kanske inte tänkt oss, men däremot skulle jag tro att det blir minst en bil till. Nu kör vi, helt enkelt.