Igår började Ettan i fjärde klass. Hans fröken ringde mig förra veckan och berättade att första dagen inte var måndag, utan onsdag. När jag berättade det för Ettan undrade han om vilken av fjärdeklasserna han skulle gå i. Jag sa att jag inte visste, men berättade om samtalet. Då sa Ettan att han nog visste vem hans lärare var. Och när han kom till skolan igår visade det sig att han hade helt rätt om sin fröken och att han ska gå i 4R.
Det visade sig också att trots att de allmänna kraven på mask på allmän plats och i skolan gäller från 12 år och uppåt numera så har skolan ett eget maskkrav på alla barn. De ska utvärdera resultatet om ett tag och se om de ska fortsätta med det. Alltså fick Ettan lite snabbt ta över Fredriks mask som jag sydde häromkvällen, och så moddades den med kortare snoddar runt öronen.
När vi hämtade honom efter skoldagen var han mycket upprörd över den första grekiskalektionen, som han inte hade varit förberedd på. De bara pratade grekiska och han förstod inget. När vi nystade lite försiktigt i det där visade det sig att han trodde att ”Greek as a second language” betydde att det var andra året man läste grekiska. Vi förklarade vad andra- respektive förstaspråk är och gav honom lite fraser och verktyg för att fråga saker och då verkade det okej igen. Han hittade till och med på egna roliga fraser att säga till sin grekiskafröken nästa lektion.
Under tiden Ettan var i skolan och Tvåan sov passade jag på att begå en premiär. Jag friterade för första gången! Fredrik föreslog att jag skulle vara ute istället för i finköket, och det tyckte jag var en bra idé. Han plockade fram gasolköket och jag förberedde allt som skulle göras. Och sen var det dags. Jääädrar vad det var sprutt i gasolköket. Det gick mycket fortare än jag trodde både att få oljan varm och bollarna friterade.
Så, vad gjorde jag då? Arrancini blev det! Ettan, som är väldigt förtjust i risotto, gav två tummar upp och sa att de skulle egentligen flyga upp i himlen när han fick en till mellis efter hemkomst. Och det är väl ett bra betyg, tänker jag.
Anledningen till det här experimentet var egentligen att jag behöver utöka min repertoar för saker som jag kan skicka med i Ettans lunchlåda. Och de fick mycket väl godkänt även där. Så nu vet jag en sak till som funkar, även om det är lite extra jobb med det.
När jag var klar med mina arrancini sov Tvåan fortfarande. Så helt plötsligt satt jag i ett alldeles tyst hus och hade tråkigt. Ingen som behövde underhållas, utan det var bara jag och mina tankar. Så himla skönt! Och ovant.