Jag har ju konstaterat tidigare att vi har mycket djur och natur alldeles inpå knuten. Häromkvällen upptäckte jag dock att naturen faktiskt befann sig inne i huset.
Under en tid har jag noterat att vi har musbajs i sopskåpet, och det har varit och ryckt i soporna också, så när det prasslade i skyddspappen i badrummet (som ju inte är helt återställt från rörsystemsbytet än) gjorde jag det jag skulle, och sen smet jag ut och stängde dörren. Jag sa till Fredrik att vi har ett djur, antagligen en mus, badrummet. Med erfarenhet från Malta beväpnade han sig med en jågurthink och ett skohorn. Efter lite petande och prasslande hör jag hur han säger ”HELVETE vad stor den är!” och sen berättar han att det är en råtta och att en jågurthink inte kommer att förslå på långa vägar. Han kliver snabbt ut ur badrummet och stänger in odjuret där. Alldeles överraskade blev vi ju inte eftersom vi vet att vi har haft en råtta på taket ovanför balkongen i några veckor. Men ändå, inne… Så vidrigt.
Eftersom klockan var drygt 22 var det inte riktigt aktuellt att dra igång några större avhysningsaktiviteter utan vi bestämde att det fick vänta till morgonen. Vi skickade in lite råttgift i badrummet och stängde dörren. Någon råttfälla hade vi inte. Några stolar fick bilda barrikad så att ingen skulle få för sig att öppna dörren under natten.
Jag var rätt uppe i varv, men lyckades ändå somna. Ett par timmar senare vaknar jag av att det levs rövare i badrummet. Jag lyssnar på det ett tag och plötsligt urskiljer jag ljudet av gnagande på dörren! Jag rusar upp och bankar på dörren. Fredrik vaknar också, och när vi har pratat ihop oss lite så förstärker vi nederdelen av dörren med några paket klinkers som vi har liggande. Så nu har vi en 10 cm hög keramikmur utanför dörren.
Jag lägger mig igen, men råttan slutar inta gnaga. Eftersom jag inte har en aning om hur stabil badrumsdörren är blir jag lite nervös och får helt enkelt gå upp och sätta mig på råttpass utanför badrummet resten av natten. Så snart jag hör gnagande sparkar jag på dörren tills det slutar. Så går natten. Vid 05.30 kommer Fredrik upp, efter en natt med ryckig sömn. Han klär på sig full skyddsmundering och bygger en bana ut från badrummet mot ytterdörren. Efter ett djupt andetag tar han tjuren vid hornen och jagar ut råttan från badrummet och ut i banan där den snabbt slinker ut genom ytterdörren.
I efterhand kan vi konstatera att vi borde gjort den manövern redan på kvällen. Fast om vi hade misslyckats hade det förstås blivit onödigt stökigt. Nu var det istället sanering av badrummet som behövdes på morgonen. Dörren hade hållit stånd bra, det var bara lite gnagmärken/flisor i underkant.
Under dagen införskaffades råttfällor. Och jädrar vad stora de är. Vi valde burmodellen eftersom vi inte vill behöva hantera en arg råtta som sitter fast med ett ben i traditionell fälla, och för att vi har små barn som inte ska fastna i fällor eller bli attackerade av arga djur.
Fällorna placerades ut på kvällen på strategiska ställen, och redan ett par timmar senare hörde vi hur det stökade på vinden. One down, okänt antal to go.
Sen är det ju det där med att göra sig av med fångsten i buren. Råttgiftet verkar inte fungerar riktigt. Eller åtminstone mycket långsammare än man vill att det ska fungera. Så råttan i buren var väldigt levande när Fredrik tog ner den från vinden. Han slog en matta om buren och körde iväg med bilen för att släppa ut den någonstans långt borta. Vi får fundera ut ett sätt att hantera det där som vi (nåja, Fredrik) klarar av. Man vill ju helst att de dör, ändå.
Jag får också erkänna att jag är mesig. Jag har valt att inte titta på odjuren. Jag vill liksom inte riktigt veta hur enormt stora de är, egentligen.