Jag har ju syrat grönsaker. De står och bubblar fint i det nedre trapphuset och ska snart få flytta in i kylen för att ligga till sig. Häromdagen gjorde jag en köttgryta som fick stå på spisen i några timmar och bli riktigt mör. Någon gång i veckan låter jag en hel kyckling stå i ugnen och bli klar
Sedan många år bakar jag också allt familjens bröd, och det gör jag på surdeg. Jag sätter en fördeg på morgonen och låter den jäsa till runt lunch när jag gör själva degen. Den får sedan jäsa till på kvällen någon gång, då jag bakar av den. Jag tycker varken att det är arbetsamt eller speciellt tidskrävande att baket pågår hela dagen.
Det här har fått mig att fundera över att jag inte verkar ha något problem med att vänta på saker. Åtminstone när det gäller matlagning. Jag tycker det är helt normalt att laga mat som kräver mycket kalendertid, bara jag inte behöver lägga speciellt mycket arbete på det. Typiska exempel är jågurt, risgrynsgröt och ärtsoppa.
Det märkliga med det här är att jag inte tycker att jag har speciellt bra tålamod, rent allmänt sett. Det var till exempel väldigt jobbigt att hålla på och gaffla om huset vi köpte i många månader, precis som att jag tycker att det är väldigt jobbigt att inte bli klar med projekt.
När det gäller gemensamma saker, som till exempel köksrenoveringen, kan jag oftast hantera att det inte är klart så länge det fungerar. Ibland exploderar jag dock och får panik på allt halvfärdigt som finns runt omkring mig. Just nu är sånt lite extra jobbigt eftersom jag inte kan göra klart dem på egen hand på grund av barn.