Framsteg och utflykt

Idag har det varit fullt fokus på bänkskivor till köket. Vi tog nämligen steget att koppla ur diskhon igår, så idag gällde det för snickarmästare Fredrik att jobba på raskt och rätt. Eftersom vi tydligen tycker om att göra saker lite svåra för oss har vi valt att försöka foga träbänkskivor så osynligt som möjligt. Efter lite diskussioner minimerade vi antalet fogar, och efter idag kan jag konstatera att det var ett bra och korrekt val. Det är inte snutet ur näsan att få till fogarna så att perfektionisten till snickarmästaren blir nöjd. Och eftersom han kommer se dem varenda dag är det ganska viktigt att de är passabla.

Ursågat för diskbänk.
Millimeterinpassning.

Anledningen till urkopplingen av diskhon är att vi måste foga skivorna på plats, och vi fogar dem innan vi betsar och vaxar dem. Alltså kan vi inte ha vatten på dem förrän de är fogade och behandlade. Så idag skulle det göras två fogar.

Första fogen på plats.

Det kan låta som ett kort dagsverke, men det visade sig (förstås) ta längre tid än vi trodde. Till slut blev dock båda fogarna gjorda, och nu ligger den andra i press med tvingar och lim.

Tvenne fogar, och en bänkskiva på plats.

Jag och Tvåan ägnade dagen åt att försöka hålla oss ur vägen. För som de flesta vet finns det inte mycket som är intressantare för en tvåårig pojke än en pappa som snickrar med stora, farliga verktyg och som inte vill bli störd.

Som tur var föreslog Tvåan själv att vi skulle göra en utflykt på morgonen. Vi tog med oss vagnen och gick mot lekplatsen. Jag lyckades övertyga Tvåan om att gå själv, fast vagnen var med. Min tanke om att det var lekplatsen som var huvudnumret kom dock på skam redan från början, såklart. Givetvis var det att vara utanför tomten som var det viktiga. Och att vi bor vid en grusväg är förstås fantastiskt, det finns ju hur mycket grus som helst som måste bäras, flyttas och hällas på saker. Och då får man också ta av och tömma sandalerna tusen gånger. Tråkigt nog för mamman kan han ta av dem själv, men inte sätta på dem igen.

Grus som måste flyttas. Och sittas i.

Efter en timmes promenad, under vilken vi förflyttade oss kanske… 1,5 kilometer var vi framme vid lekplatsen. Då vidtog ett frenetiskt gungande på och i olika gungor i en halvtimme, innan vi styrde kosan hemåt igen.

Lämna ett svar