Vi verkar ha blivit en familj som spelar spel med jämna mellanrum. Det verkar också som om alla tycker att det är ganska roligt, åtminstone innan slutresultatet visar sig.
För att vi skulle få lite mer att välja på när det är speldags så bestämde jag mig för ett tag sedan för att köpa ytterligare ett spel. Valet föll på Carcassonne. Egentligen visste jag inget om det, men jag har sett namnet flyga förbi när spelande kompisar har diskuterat spel. Och när jag upptäckte att det har en speltid på 30-45 minuter och kan spelas på 2 så var det ett givet val.
När jag satte mig ner och började kolla lite på att köpa det förstod jag att det var lika bra att slå på stort direkt och köpa Big Box-varianten. Då ingår originalspelet och 11 expansions.
Häromveckan var det dags. Ettan kom och frågade om vi inte kunde spela det stora spelet, och det ar väl klart att vi kunde. Fast först var vi rätt förvirrade. Det var många brickor, med väldigt diskreta markeringar för expansionerna, så det tog en ganska bra stund innan vi kom igång.
Själva spelet var enkelt att lära sig, och lätt nog att spela för att Tvåan skulle kunna vara med i mitt lag och välja bricka att plocka upp. Däremot fick jag placera ut dem, för även om han kan se var det skulle kunna ligga så krävs det lite mer strategiskt tänkande än en tvååring har. Fast han verkar vara nöjd med att få vara med ändå, trots att han inte orkar sitta stilla genom hela partiet.
När vi väl hade fått grepp om spelet gick det nästan att spela det på angiven tid. Ettan verkar gilla det också, kanske speciellt för att han vann de första partierna vi spelade. Efter några omgångar har vi börjat testa diverse expansions, och de ger ju spelet ytterligare dimensioner. Jag är klart nöjd med både spelet som sådant och att vi köpte Big Box.
