Nu när vi har blivit en storfamilj istället för den vanliga lilla kärnfamiljen är det nya rutiner som får bli till och ta plats. Farmor och farfar ska förhoppningsvis stanna ett tag, så vi behöver skaffa oss en vardag som fungerar för oss allihop.
För det är ju faktiskt inte helt självklart att det fungerar att bo så tätt ihop en längre period. Kanske framförallt för Fredrik, som ju har flyttat ihop med sina föräldrar igen. Fast jag är ju inte heller van vid att ha någon som går runt i mitt hus och… lever. Och jag vet ju själv att det blir lite knasigt att bo hos någon annan och försöka passa in sig i deras liv, så det är säkert inte lätt för farmor och farfar att bo hos oss heller.
Dessutom blir det ju ännu lite svårare nu när antalet virusfall ökar här på Cypern, och det inte riktigt är läge att spendera hela dagar i stan. Istället är vi ju lite mer låsta till hemmet och byn vi bor i, som inte är så stor eller erbjuder speciellt mycket förströelse. Men nu vet vi ju alla om det här, och vi kommer försöka jämka ihop oss så att det fungerar för oss alla, åtminstone hjälpligt.
De här första dagarna är det ju stort för barnen att farmor och farfar är här, så nu är det ju nytt, spännande och roligt. Jag och Fredrik passar på att jobba järnet medan Ettan är i skolan och Tvåan leker med farmor och farfar. När det blir lite mer vanligt att farmor och farfar är här kanske rutinerna får ändras igen. Det är ju inte meningen att de ska komma hit och vara barnvakter på heltid, utan de ska ju kunna ha semester och hitta på saker på egen hand de också. Även om det är kul med barnbarnen, förstås.
Kanske är det jobbigast för Ettan, som har sin skola och läxorna precis som vanligt. Han får ju inte så mycket tid som han skulle vilja med farmor och farfar, som han har längtat så mycket efter. På det sättet är det skönt att de har tänkt stanna ett tag, så att vi inte behöver ”hetsumgås” med varandra för att känna att vi inte missar något.