Eftersom farmor och farfar ska åka tillbaka till Sverige snart så passade vi på att erbjuda barnen en repris på farfars fantastiska risotto igår. Det betydde också att jag och Fredrik kunde smita iväg och äta utan barn.
Nu är ju läget som det är med virus och utegångsförbud och så, och dessutom har vädret slagit om till höst. Det var alltså inte riktigt aktuellt att sitta på trädgårdsgången den här gången, och verkligen inte att gå på lokal, utan vi fick tänka om. Regnet hängde i luften och det var under 20 grader. Vi ville ha någonstans under tak, som var lite skyddad från väder. Vi hamnade till slut på balkongen, efter att ett par andra förslag ratats.
Det hade både för- och nackdelar. Det var fint med belysningen, och bekvämt att vara nära bekvämligheter. Däremot var barnen väldigt nyfikna på varför vi inte var inne med dem och farmor och farfar, och kom och kollade oss flera gånger under kvällen (som var kanske ett par timmar lång, totalt).
När Tvåan hade lagt sig, och farmor hade läst ett par sagor för honom frågade han ”när kommer mamma?” och ville inte sova alls utan mig. Så då var väl kvällen slut, helt enkelt. Jag gick in och nattade barn, och Fredrik jobbade en sväng. Men vi hann i alla fall prata lite med varandra, både om viktigheter och om annat. Jag tror att det får räknas som en lyckad kväll.
Ettan fick hjälpa farfar och göra risotto, och sedan proppade de i sig. De åt inte riktigt lika mycket som förra gången, men det var inte några stora rester som blev över.