Sorgset

Idag var det ledsna miner på alla här i hushållet. Farmor och farfar åkte nämligen tillbaka till Sverige. Det var nog ingen som tyckte det var speciellt roligt, även om de två som skulle resa såg fram emot att komma hem till sitt eget hem efter ett antal jobbiga flygresor. Vi andra tyckte gott de kunde fått stanna hos oss ett bra tag till.

För att muntra upp oss och tänka på något annat spelade vi spel och gjorde fläskpannkaka till middag. Det lättade upp stämningen lite, ändå. Till och med vädret tyckte tydligen att det var fel att släppa iväg den äldre generationen, för precis när det hade mörknat och vi gick in för kvällen så öppnades himlen och det kom ett rejält skyfall.

Tvåan beundrar solen och sjunger ”upp stiger solen, torka bort allt regn”.

Fast nog är det så att det drar i hjärtat lite nu. Det är alltid jobbigt att säga hej då, men nu när ingen av oss vet när vi kan ses igen är det extra kämpigt.

Nå, det är ju inget vi kan göra något åt. Vi får acceptera situationen som den är och göra det bästa av den. Jag ska ju fylla varje vaken stund med julpyntstillverkning, och sedan dekoration av huset med resultaten, till exempel.