Vi verkar ha blivit med katt

Häromveckan upptäckte vi en katt som smög omkring utanför köksdörren. Det är en vacker mörkgrå hankatt med gröna ögon. Efter ett tag satte den sig på kökstrappan och betraktade oss genom köksdörren. Den verkade inte speciellt rädd, men inte heller tillät den oss att komma nära. Vi har faktiskt pratat om att skaffa utekatt som kan hålla efter djuren runt huset, så vi var inte helt avogt inställda till besöket.

Katten kom närmare och närmare och försökte efter några dagar gå in i huset. Då motade vi ut den, för någon innekatt har vi inte tänkt oss. När vi kunde sitta och titta på den på någon meters håll så såg vi att den var väldigt mager. Magra katter jagar bäst, det vet vi alla. Men eftersom vi gärna vill ha en katt som håller ordning på råttor, möss och ormar så tänkte vi att det kanske var bra ändå att ge den lite mat, så den inte lämnade oss för att det inte fanns någon mat här.

Katten, som letar efter mat.

Vi tänkte att det skulle vara bäst att inte ge den mat vid huset (där ska den ju fånga odjur!), utan tänkte försöka locka ut den till grinden och ge den torrfoder där. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Den var inte jätteintresserad av att bli iväglockad från huset, ens med mat. Vi lade ett matspår ut till en hög torrfoder, och hoppades på det bästa.

Morgonen efter var kattmaten borta. Den kan i och för sig ha blivit uppäten av både myror eller ödlor, för de visade sig gilla fodret vi lade ut som doftspår. Och det finns förstås massor med katter i området, så vi kan ju inte vara säkra på att det var just ”vår” katt som åt det. Men katten kom tillbaka idag, så vi kan väl hoppas på att den lyckas knipa en mus eller två så att den inte dör av hunger. Kanske har vi blivit fem i familjen?

Ett svar på ”Vi verkar ha blivit med katt”

  1. […] blev ju adopterade av en katt häromsistens. Tydligen skvallrade han för åtminstone en av sina kompisar, för häromdagen var […]

Kommentarer är stängda.