För ett tag sedan bestämde jag mig: Ettan skulle få en Dödsstjärna som taklampa när han fyllde år. Jag har sett en beskrivning på hur man gör, och tyckte inte det verkade alltför svårt. Jag fick Fredrik att köpa färg, och passade på att köpa lampan när IKEA hade rea. Så var det ju det där med tid…
Men så kom farmor och farfar och hälsade på oss, och vips så fanns det faktiskt tid. Fredrik hjälpte till att spraya alla bitarna ljusgrå som ett första steg. Dagen efter byggde jag ihop lampan och började rita på själva öppningen enligt mallen.
Men när jag tänkte börja måla visade det sig att den mörkgrå färgen vi hade köpt var för ljus. Så istället satte jag igång att tejpa mönster på resten av lampan, och skickade bud med Fredrik om mörkare grå färg.
Dagen efter fanns det svart färg, så när vi hade blandat till rätt nyans (lika delar av den mörkgrå som var för ljus och den svarta) var det bara att sätta igång att måla. Jag började med panelerna utan någon del av öppningen på. Det var förstås ganska pilligt och de första panelerna blev inte jättebra. Men när jag insåg att det var viktigt att se till att tejpen satt stenhårt på kanterna och använda minsta penseln med pyttelite färg just vid tejpen blev det fantastiskt!
Jag blev en aning överraskad över att jag faktiskt tyckte att det var väldigt roligt att måla.
När panelerna var klara började det svåra: att måla tunna, tunna streck på fri hand för att få till öppningen. När strecken var klara skulle den dessutom dekoreras helt och hållet efter eget huvud. Även här förvånade jag mig själv genom att klara av allt småpillet på kanske en halvtimme, när jag väl tog tag i det.
Det allra bästa med det här projektet var inte att jag fick ägna mig åt att göra något kreativt, utan Ettans reaktion när han fick den tända lampan på födelsedagsmorgonen. Han blev så himla glad att jag blev ännu gladare att jag faktiskt genomförde den där idén!
Ja, och så har jag ju en daglig påminnelse om att kolla på Death Star Canteen, förstås.