Skånerost, min barndoms kaffe. Eller ja, inte för att jag drack så mycket kaffe som barn just, men Zoégas Skånerost är kaffet som fanns i mitt föräldrahem. När jag började dricka kaffe själv var det alltså Skånerost som stod på menyn. Däremot har jag inte druckit det sedan jag flyttade hemifrån, eftersom jag flyttade till ställen med mjukt vatten.
Det var med stor spänning jag öppnade mitt första paket Zoégas Skånerost på Cypern. Här har vi ju ingen brist på kalk i vattnet, om vi säger så, så Skånerost borde göra sig bra i koppen.
Doften i paketet domineras av den mörka rostningen, med stråk av höst. Men främst luktar det kaffe, helt enkelt. I koppen är det fortfarande mörka och rostade toner som dominerar, även om det går att upptäcka en viss syrlighet. Smaken följer upp doftintrycken, och det är en rak, fyllig och stabil kaffesmak som bottnar i kärvt, jordigt och nötigt som inte lämnar plats för några finstämda frukttoner. Däremot finns det en syra som balanserar det kärva och fylliga på ett bra sätt. Eftersmaken är lång och här kan man ana en viss fruktighet alldeles precis innan slutet.
Zoégas Skånerost är inte min favorit bland Zoégas kaffesorter, men Fredrik tycker om det och menar att det är ett rejält, mörkrostat, no-nonsens-kaffe. Och det har han ju rätt i, förstås.