Idag strålade solen från en klarblå himmel när morgonbestyren var klara. Alltså var det dags att ge sig ut på utflykt till lekplatsen. Det var ett tag sedan, dels för att jag har varit sjuk och dels för att vi har haft det regnigt, så Tvåan var oerhört peppad!
På vägen stannade vi och pratade med en dam som bodde i ett hus längs vägen. Det var grekiska som gällde, så jag kan inte säga att jag förstod så mycket. Hon bjöd Tvåan på kex, som han tog emot. När hon såg att han hade en snäcka i handen tog hon den (och jag undrade vad hon höll på med, tog hon barnets grejer!?), men i utbyte fick han en snäcka som faktiskt hade en snigel i sig. Kex i ena handen, och snigel i andra… Jag bar snäckan åt honom resten av promenaden, för jag tänkte att det inte var den bästa kombinationen.
När leken väl tog vid var det diverse farliga saker som stod på schemat: gunga på den riktiga gungan, klättra högst upp på nätet och gå balansgång längst upp på betongbänkarna.
Ettans sista dag i skolan innan jullovet är imorgon, så idag hade han ingen läxa. Jag passade på att fortsätta njuta av det fina vädret genom att ta med barnen ut på promenad.
Vi gick till Spitali och tittade på ”den lilla kyrkan som säger pling-plong” (enligt Tvåan). Sen tog vi andra vägen hem, så det blev en hel del att utforska och en massa natur som barnen ramlade runt i.
Även på denna utflykt mötte vi en dam. fast från England. Hon var ute med hunden, så hon bjöd inte på kex. Däremot var det en av dem jag brukade möta när jag var ute och morgonsprang i somras, så vi pratade om det och om barnen och var vi bodde. Ettan redogjorde noga för sin skolgång och sin ålder och så. Tvåan var mest intresserad av hennes hund.