Fast inte riktigt ändå, för jag hoppas att jag kan gå och lägga mig alldeles snart. Men vi har hunnit med en hel del av det som var tänkt, trots det.
Morgonen inleddes med smörgåsar på vörtbröd. Så.Himla.Gott! Jag är så bra! Fredrik ugnsbakade och griljerade en skinka, som vid provsmakningen visade sig vara rökt, trots att det stod orökt på den. Lite oväntad smak, alltså. Men ganska god.
Vi pysslade med barnen också, så en del av det vi började på blev klart. Men tvååringar är verkligen inga under av tålamod, trots att de gillar att pilla med paljetter. Det visade sig att själva monteringen av Ettans pyssel var svårare än han hade tänkt sig, så Fredrik fick rycka in. Han var kanske inte superroad av det.
Under dagen och kvällen har jag gjort ungefär en treveckorssallad på rödkål, med lite senapsfrön i dressingen, gjort mandelmassa till Ettans planerade grisar och fått ihop en pepparkaksdeg.
När jag tänkte att jag var klar så insåg jag att jag måste göra mandelmusslor också, för det har jag och barnen pratat om så många gånger när vi läser ”En ovanligt ovanlig dag”.
Det var första gången jag skulle baka dem själv, hittills har jag bara ätit dem. Och själva bakningen gick väl bra, men sen… Alltså, hur GÖR man för att få ur dem ur formarna utan att de blir smulor!? Jag försökte med två stycken, men sen bestämde jag raskt att vi äter dem ur formarna, för annars blir det bara kaksmulor av alltihop. Nåja, barnen vet ju inte något annat.
Så, nu tänker jag andas ut. Klapparna har landat under granen, och kanske finns det även något i strumporna när barnen vaknar imorgon. Det kanske kan bli en jul, det här också, trots att det inte blir som det brukar. Sov gott, så kanske tomten kommer till er om ni har varit snälla!