Boktips: Sputnik Sweetheart

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har ju läst en hel del Haruki Murakami och tycker mycket om hans stil. Det står fortfarande några olästa böcker av honom i bokhyllan, så när det var dags för en ny bok härförleden valde jag Sputnik Sweetheart, eller som den heter på svenska: Sputnikälskling. Sputnikälskling är en kärlekshistoria, men inte i Harlekin-mening. Istället är det en realistisk berättelse om tre människor vars öden vävs samman genom kärlek.

Sumire har författarambitioner och är en virvelvind. När K träffar henne på universitet blir han fullkomligt betagen av henne, men han förstår samtidigt att hon inte känner på samma sätt för honom. På ett sätt som är lätt att känna igen blir han hennes förtrogna och bästa vän. Sumire hoppar av universitetet för att skriva på heltid, medan K tar examen och börjar jobba som lärare.

Sputnik Sweetheart.

På ett bröllop hamnar Sumire bredvid en äldre kvinna, Miu. De börjar prata och upptäcker att de har mycket gemensamt. Efter ett tag inser Sumire att hon är kär i Miu. Miu å sin sida inser att Sumire skulle kunna hjälpa henne på jobbet och erbjuder en anställning. Som en del i jobbet som vinimportör reser de båda runt i Europa. Av olika anledningar hamnar de på en grekisk ö (som antagligen ligger nära Cypern, har jag listat ut) och ska ta det lugnt ett par veckor. Därifrån ringer Miu en dag till K och ber honom sätta sig på ett flyg och komma dit genast, för något har hänt.

Sputnikälskling är lite som en blandning av Norwegian Wood och Fågeln som vrider upp världen. I början är det en bok om en kärlekshistoria, men ungefär i mitten ändrar den stil och får fler och fler övernaturliga inslag. En del av dem är lätta att känna igen från andra av Murakamis böcker, som exempelvis Fågeln som vrider upp världen. Just igenkänningen gör att jag tappar tråden och berättelsen i Sputnik Sweetheart inte riktigt griper tag i mig. Även första delen är lite oengagerande tycker jag, eftersom jag har svårt att förstå K:s fascination av Sumire. Jag tycker mest hon verkar vara en jobbig person att ha i sitt liv. Kanske får jag helt enkelt inse att jag föredrar Murakamis mer övernaturliga böcker.

Köp boken hos Bokus (pocket).
Köp boken hos Amazon.se (pocket).

Födelsedag med jordgubbstårta

En av fördelarna med att ha flyttat till sydligare breddgrader är att man kan få jordgubbstårta på sin födelsedag, trots att den infaller i början av januari. När Fredrik kom på att jordgubbssäsongen här har börjat, och att han fyller år, blev ju önskemålet om tårta självklart.

Och givetvis gör vi vad vi kan för att uppfylla tårtönskningar. Jag och barnen bakade tårtbotten och gjorde vaniljkräm dagen innan själva dagen.

Stor koncentration. På olika saker.

Dagen inleddes med skönsång (nåja), kaffe på sängen och ett paket. Tvåan var mycket uppspelt och övade på ”ja må han leva” tillsammans med Ettan innan vi gick in i sovrummet. Väl där var han däremot mer intresserad av att ”hjälpa till” med att öppna paketet än att sjunga.

På eftermiddagen var det dags att dekorera tårtan, för att sedan äta upp den i ett nafs. Barnen var bra på båda delarna.

Jubilaren med sin tårta.

Fredrik fick också fira sin dag med att laga middag. Tvåan vill gärna vara med och laga mat, och när han och Fredrik pratade om vad Fredrik ville äta på sin födelsedag så ville Tvåan ”lägga i buljongtärning”. Alltså fick Fredrik göra en köttgryta. Hela familjen uppskattade den, även om Ettan meddelade att den inte var hans favorit.

De första dagarna av 2021

Det finns de som tror att ett nytt år definieras av de första dagarna, av vad man gör och inte gör då. Om det är sant kommer mitt 2021 domineras av trädgårdsarbete. Och visst, varför inte? Jag gillar ju att hålla på med min trädgård.

Fast trädgårdsjobbet jag har ägnat mig åt de senaste dagarna har varit ogrässkövling. En masse. Jag hoppas verkligen att de här stora buskagen av ogräs som klättrar uppför staketen är resultatet av en trädgård som inte har fått tillräckligt mycket kärlek under några års tid. För om det är bara ett enda år som har gett såhär mycket oönskad växtlighet, då vet jag inte… Det är mer än en kubikmeter jag har klippt bort under de senaste dagarna, och då är jag inte ens klar än. Hur mycket jag än gillar min trädgård så har jag ju inte tänkt ägna hela vintern åt att hålla den i skick.

Mitt 2021 kommer också innehålla en hel del spel. Och det tror jag är sant, alldeles oavsett vad som sägs om de första dagarna på året. Vi har hunnit med flera omgångar av både Carcassonne och Ticket to Ride här hemma, och fler lär det bli.

Jag är inte så mycket för nyårslöften, utan istället bestämmer jag mig för nya saker lite när andan faller på eller jag känner mig nyfiken på något. Men jag såg faktiskt en lista hos Ebba som jag tyckte verkade intressant. Den behöver förstås inte handla om att skapa nya vanor just vid ett årsskifte, utan den fungerar när som helst. Jag tror att det är nyttigt att ta sig tid att faktiskt fundera över vad man gör på dagarna och vad som gör en glad och lycklig. Om de två inte är samma så kanske man ska försöka förändra sitt liv mot att faktiskt göra mer av det som gör en lycklig. Även små steg kan ha stor effekt.

Vinterväder som gör mig lycklig.