När Tvåan klättrade ur sängen och sprang till dörren i morse misstänkte jag att febern hade gått över under natten. Och mycket riktigt, den nyinförskaffade örontermometern visade grönt på hela familjen vid morgonmätningen. Alltså var det skoldags igen.
Men vid grinden stötte vi på patrull. Informationen som skickats ut var inte helt korrekt, utan ett friskintyg krävdes redan från dag 1, och inte efter två dagars frånvaro som vi läst oss till. Vi lämnade in Ettan och åkte sen till barnens läkares mottagning och satte oss att vänta på att han skulle öppna någon timme senare.
Redan efter några minuter dök dock läkaren upp utanför glasdörrarna, med frukostpåse i handen (antagligen bor han bredvid mottagningen) och påpekade att han inte öppnade förrän en timme senare. Vi sa att vi visste det, men att vi väntade. Efter att ha lämnat in frukosten hemma så kom doktorn tillbaka efter bara ett par minuter och tog med oss in i undersökningsrummet och skrev sedan ett friskintyg och vi kunde åka tillbaka till skolan och släppa in Tvåan på gården där hans klasskamrater var ute och åkte rutschkana.
Så kan det också gå till, alltså.
Idag på kvällen skickade skolan hur många bilder som helst till oss, och det ser minsann ut som om Tvåan har varit med på en massa grejer och hunnit med en hel del pyssel redan. Inte verkar han vara blyg för kameran heller. Och kanske viktigast av allt för mig och Fredrik: han ser inte ut att ha varit ledsen hela tiden heller. Det blir nog bra det här!