Kattjakt

Vi har varit med om en tragisk olycka. Toto, den röda kattungen vi fick av grannen som kompis till katt-Sara, visade sig vara alldeles för orädd för bilar. Det ledde till att hon blev överkörd och dog. Hela familjen blev ledsen, men katt-Sara blev kanske ledsnast. I flera dagar drog hon sig undan oss och ville varken äta eller leka. Nu har det gått ett par veckor, och hon har blivit sig själv igen.

Så då blev det dags att ge sig ut på kattjakt igen. Det verkar ju som om katt-Sara mår bättre med en kompis. Här är det inte så svårt att hitta kattungar, däremot kan det vara svårt att få tag i dem, eftersom de flesta är mer eller mindre vilda.

Hos en av grannarna längre upp på gatan hittade jag några kattungar, och grannen lämnade mer än gärna iväg dem. Vi fick med oss en kattjej, men så snart vi öppnade lådan i trädgården drog hon iväg som ett skott. Hon dök i och för sig upp igen ett par dagar senare, och tillät oss att mata henne. Jag fick till och med tag i henne och fick klappa henne vid ett par tillfällen, men nu har hon hållit sig undan i flera dagar, så jag gissar att hon har hittat tillbaka till sitt första hem.

Efter det första försöket tror jag att jag behöver hitta en unge som är åtminstone lite domesticerad och van vid människor som är nära och klappas lite ibland. Helst ska hon vara lite mindre också, så att hon kan ty sig till oss och till katt-Sara. Så jakten fortgår, helt enkelt.

Sista bilden på Toto.