Häromdagen var det en stor dag i vår familjesaga – Tvåan fyllde ett år! I familjen har vi en tradition som säger att på ettårsdagen får man ägg och bäjkon till frukost, och så blev det även för den yngste familjemedlemmen. Han gjorde pappa stolt och åt bäjkon så det stod härliga till. Ägget var han lite mindre intresserad av, men när bäjkonbrist till slut uppstod gick det till nöds att få i sig det också.
Dagen fortsatte sedan med kalas för släkten. Det serverades tårta, med ljus på, och presenter delades ut. F hjälpte till med att blåsa ut ljuset, eftersom huvudpersonen själv var alldeles för fascinerad av lågan för att ens komma på tanken att blåsa ut det. Själva ätningen klarade han däremot själv. Efter att ha sorterat de olika beståndsdelarna så petade han i sig nästan en hel bit tårta.
Presentöppningen gick det lite si och så med. Ettåringar är verkligen inte speciellt snabba på att öppna paket. Eller för den delen speciellt intresserade av dem. Men efter en hel del stickspår till snygga snören och prasslande papper så blev faktiskt alla presenterna öppnade, med viss assistans från äldre familjemedlemmar.
Efter att ha proppat i oss godsaker hela dagen var vi varken superinspirerade eller så väldigt hungriga när det blev middagsdags, så vi satsade på ett säkert kort – ost- och charkbricka. Det föll alla på läppen, och som tur var hade vi alla olika favoriter så vi kunde proppa i oss av hjärtans lust. För märkligt nog var vi alla rätt sugna när vi väl började äta.
