Nu när vi är hemma så mycket så blir Ettan naturligtvis uttråkad och trött på alla aktiviteter han är van vid. Det blir också naturligt att han ser mig laga mer mat än han hade gjort annars. För någon vecka sedan undrade han vad vi skulle baka till fika. Jag sa att han kunde välja något ur en av mina bakböcker och baka det.
Efter att ha bläddrat lite och fått lite tips från coachen (mig, alltså), bestämde han sig för att baka muffins. Han fick fri tillgång till köket och jag fanns i närheten när han behövde assistans. Bakningen gick jättebra, och han verkar ha fått blodad tand. Någon dag senare tog han fram boken igen och sa att han ville baka kardemummakaka. Efter det har det också blivit ett par rulltårtor. Detta har fått till följd att vi nu är lite bortskämda med fika, och Tvåan går runt efter lunch och skanderar ”kaka, kaka” och ”baka kaka”.
För några dagar sedan försökte jag utvidga lite från bara bakning till matlagning. Ettan fick en Carl Butler-kokbok att titta i, och jag bad honom kolla efter något som han tyckte såg gott ut. Han hittade flera recept han ville testa, bland annat ett bläckfisk-recept till min stora förtjusning. Fast det första vi kommer laga är grekisk söndagskyckling. Men jag ska verkligen se till att inte tappa bort bläckfiskmiddagen.
Tvåan i sin tur har kommit till ”felv, felv, FELV!”-stadiet. Så nu var det bara att duka fram en egen bordskniv till honom så han kan öva på att skära korven själv. Han är också duktig på att duka fram frukostbrickorna till smörgåsarna och bestick till övriga måltider. Han vill gärna bära fram tallrikar och glasburkar också, trots att jag blir väldigt nervös då eftersom vi har stengolv. Inte för att vi har speciellt dyrt porslin, men det finns inte i varenda butik här på ön.
När det gäller mat är Tvåan ganska äventyrlig och äter det mesta han får på sin tallrik. Han är mycket intresserad när jag lagar mat, och vill gärna stå på pallen bredvid spisen och titta ner i kastruller och grytor. Han provsmakar gärna såser och har lärt sig att känna på skeden med munnen så han vet hur varm den är. Vid matbordet ber han ofta om salt och peppar, och om det serveras andra kryddor eller tillbehör så vill han ha det också. Chiliflingorna var dock för starka, så han fick ta en paus från ätandet innan han fortsatte.
