Jag har ju berättat en hel del om djur och natur här omkring huset (och i huset), men jag har nog aldrig berättat om mina kökskompisar. I det ena köksfönstret sitter ett insektsnät. Det gör att vi kan ha fönstret öppet när det är mörkt utan att det kommer in allsköns nyfikna flygfän.
Det gör också att de små ödlorna som bor runt huset har något av en buffé för kvällsmaten varje dag. Vi har två ödlor som sitter på pass varenda kväll, och härom veckan dök en tredje kompis upp också. De verkar vara någorlunda goda vänner, för det blir inte några slagsmål mellan dem vad jag har sett.
Det är lätt att fastna ganska länge framför köksfönstret på kvällen. Kanske beror det på att jag är trött, men också på att det är spännande att följa ödlornas jakt. De sitter orörliga länge, länge, och lurpassar på flygande insekter. När flygfäet har satt sig på nätet i godan ro, lockade av ljuset i köket, är ödlorna blixtsnabbt framme och tar ett stort bett om bytet. Sedan lyckas de med konststycket att få in hela bytet i munnen utan att använda några händer.
Jo, jag vet, det är ju en liten grej i det stora hela, Men ändå en liten del av vardagslivet, så som det är här just nu. Och jag tycker faktiskt det är lite hemtrevligt att ha dem där varenda kväll. När en av dem en kväll dök upp utan svans fick jag följa hur den växte ut igen under de följande dagarna och jag undrade vad den hade hittat på för att bli av med svansen.