Trädgårdsstädningen som påbörjades häromdagen fick en fortsättning. Trädgården är ju rejält stor, så det finns att göra. Jag och Tvåan rensade klart i rabatterna, och bar bort löven till ”komposten” utanför grinden. När löven var borta fyllde vi på med 200 liter jord. Och då blev vi inte i närheten av färdiga. Delvis kanske det berodde på att hjälpredan tyckte det var roligare att gräva i jorden än att faktiskt placera den där jag ville ha den och delvis är det kanske som Fredrik säger: ”I det här äktenskapet har jag aldrig köpt för mycket jord.”.
Under städningen träffade jag också på en av trädgårdens invånare. Mitt på trädgårdsgången låg en orm och väntade på något. Trots att den var ganska väl kamouflerad upptäckte jag den på ett par meters håll. Jag stannade på behörigt avstånd och kollade lite noggrannare. Det visade sig vara en bluntnosed viper, den enda ormen på Cypern som är giftig för människor. Det var ett ganska litet exemplar, kanske 45-50 centimeter och den var tydligt tecknad så det gick inte att ta miste.
Jag gick därifrån för att hämta kamera och se till så att inte Tvåan rusade på ormen, och när jag kom tillbaka var den borta. Förstås. Jag är inte så rädd för egen del (så länge de stannar i trädgården), men jag gillar inte riktigt att ha giftormar så nära barnen. Nu är det väl inte någon riktig panik med det heller, eftersom man tydligen har 2-8 timmar på sig att ta sig till sjukhus om man skulle bli biten, men det känns ändå lite obekvämt. Jag kollade för ett tag sedan och det har inte varit några dödsfall på grund av ormbett på 50 år, så det verkar inte som om vi (eller far- och morföräldrar) behöver vara jätteoroliga. Dessutom är det väl som vanligt med ormar – de är räddare för oss än vi för dem.
Fast som en säkerhetsåtgärd fick Fredrik ta på sig gummistövlarna och slänga resten av trädgårdsskräpet i ”komposten”, som man når via 8-10 meter i högt gräs. Jag tror att han har skrivit upp ”stövlar till Sara” på Att köpa-listan nu.