Jag vet att jag såklart inte är ensam om det, men ojojoj så trött jag är på virus och pandemier och restriktioner och på att vara orolig. Jag vill bara sitta under en filt och sticka vackra saker i härliga garner. Tända ljus och ha mysbelysning i alla fönster. Slippa tänka på sjukdom och fasor, och istället tänka på julen och hur vi ska pynta och vad jag ska göra för julgodis. Fast jag har ändå inte ro att bara släppa världsläget sådär, så jag fortsätter väl oroa mig och längta efter avkoppling och bättre tider.
Under tiden fortsätter ju livet, trots pandemier, val i USA och provokationer från Turkiet. Och trots att sommaren fick ett abrupt slut och regnet och temperaturer under 20 grader har gjort sitt intåg.
Men små ljusglimtar finns det förstås mitt i allt världselände. Jag bakade till exempel ett råg-vete-bröd smaksatt med anis idag. Och den där ljumma smörgåsen med smör och stark cheddar var verkligen precis så god som jag hade drömt om!
Farfar gör ordentliga arbetspass i trädgården nästan varenda dag, så nu börjar mimosaträden se mindre skabbiga och misskötta ut. Och det i sin tur gör ju att det är lättare att se potentialen i trädgården och fundera över hur jag vill förbättra den och göra den till min Eller vår, då. Trädgårdsdrömmar är bra för själen och för att få ro i sinnet tror jag.
På tal om ro i sinnet så verkar Ettan ha kommit över åtminstone en liten tröskel med grekiskastudierna, för hans humör har verkligen förbättrats den senaste tiden.
Tvåan leker med farmor och farfar nästan hela dagarna. Bland annat så läser de sagor, förstås. Och det märks tydligt i hans språkutveckling, för nu står han inte Ettan långt efter i mängden prat som kommer ut. Det byggs också en del torn. Och rivs, inte minst.
Tornbygge… 
…och rivning!