Vissa i familjen har fyllt åtta år alldeles nyss. Det blev ju förstås inte något stort firande med ett stort barnkalas med massor av gäster, utan istället blev det ett familjekalas hemma.
Morgonen började med presenter på sängen och skönsång från resten av familjen. Till min stora lycka blev den första presenten, en Dödsstjärne-lampa, mottagen med förtjusta tjut och lysande ögon. Den gick verkligen hem, trots att det var ett smärre debacle med ett oannonserat besök i garaget under tillverkningen.
Ända sedan Ettan läste Leilas kokbok för att hitta muffinsrecept så har han trånat efter citronpaj med hallonmaräng. Och födelsedagen är ju ett perfekt tillfälle. Jag kan väl säga att jag borde läst receptet ganska mycket noggrannare och funderat över hur mycket paj som egentligen behövdes till oss. För 12 bitar paj, det är MYCKET. Speciellt när man är två barn och fyra vuxna, där två har vant sig av ganska mycket med socker. Jag och Ettan förberedde pajskalet och citron-curden dagen innan, så på födelsedagen var det bara att vispa marängen och lägga ihop allt.
Jag tyckte pajen blev god, men väldigt, väldigt söt. Det bekräftades av farmor som inte har slutat med socker. Men samtidigt var citron-curden väldigt syrlig. Fast den dominerande känslan var ändå att den var för söt. Tvåan åt förstås glatt upp sin bit, och Ettan var också väldigt nöjd och bad om mer maräng. Mormor och morfar var med via Skype, så det blev ett familjekalas helt i linje med tidens anda.
Fredrik fick också fira. Han hade köpt fyra kilo kött som han lade på grillen, och sedan fick det ligga där hela dagen för att bli pulled pork till middagen. Väldigt gott, och uppskattat av både födelsedagsbarnet och Tvåan.
