När jag gifte mig med Fredrik visste jag inte att han var flygare. Men det var han alltså, visade det sig. Under åren har han flugit både inomhus och utomhus, och så snart vi landade på Cypern kontaktade han modellflygklubben i Limassol och började flyga med dem. Här är det utomhusflygning som gäller.
Efter ett tag fick Ettan följa med och prova på han också. Han blev biten av flygbacillen och började öva med en simulator på datorn. Nu är han ytterst kompetent och flyger med pappa och övriga klubbmedlemmar nästan varje helg under sommardelen av året.
Nästa steg i karriären är att lära sig att fixa planen efter lite för hårda landningar. Det är lite mindre intressant, och ganska mycket svårare, än själva flygningen.
På senaste tiden har jag och Tvåan också fått följa med. Tvåan ägnar sig åt att gräva i sanden, och jag brukar smyga iväg till den närbelägna stranden för att bada, helt ensam.
Härom helgen var det skalatävling. Då kom det flygare från hela ön, och inte bara från Limassol. Många stora plan som hade rejält med arbetstimmar visades upp.
Eftersom huset vi har flyttat till är mindre än det förra så finns det begränsat med plats för flygplan. Samtidigt vill man ju slippa åka till det gamla huset för att hämta plan varenda gång de ska fixas eller flygas med. Lösningen blev att utnyttja takhöjden i det nya huset till max. Så inte nog med att jag får sova i vardagsrummet eftersom det andra sovrummet används som ”byggrum”, nu sover jag ändå bland alla planen.
