Livet

Tvåan fyller snart tre år, så Fredrik tyckte att det var dags för honom att få en dator. Vi har en kär bärbar som har gått i arv i släkten: när farfar hade använt klart den gav han den till Fredrik. När Fredrik i sin tur var klar med den fick jag den. Efter det har den legat till sig lite, och nu så fick Tvåan den.

En av de första sakerna som hände var att han tyckte att datorn behövde städas. Så han dammsög den. Det gör med genom att dra nätdelen fram och tillbaka över tangentbordet, uppenbarligen. Efter det var det andra saker som hände, och så en dag upptäckte vi att Tvåan tydligen ska ha custom-tangentbord.

En liten datanurd i vardande, alltså. Till och med farfar var imponerad av datorkunskapen hos den lilla människan. Några önskemål om vad standardtangenterna ska ersättas med har vi inte fått än, dock.

Tangenterna samlas ihop i en påse innan de hälls ut igen. Och samlas ihop. Och hälls ut. Och samlas ihop…

I år höll vi på att glömma årsdagen av vår utvandring. Som tur var kom vi ihåg det i sista stund, och dagen kunde firas som sig bör: med champagne och tårta. Tanken var tårtmellis efter Ettans skola, men tydligen blev vi väldigt mätta av att äta tårta, så det fick fungera som middag också.

Vissa tyckte att tårtan var god, åtminstone delar av den. Men det bästa var ändå kartongen, och att få klippa i den efter själva tårtätningen.

I övrigt hankar dagarna sig fram här. Vi slipper numera be om lov för att få lov att gå utanför tomten. Däremot behöver vi ha negativa covidtest som inte är äldre än 72h för att få lov att gå i affärer. Mycket testande blir det… Tvåan har hittills tyckt att det är ok att vara med, till och med lite spännande eftersom vi är på olika ställen varje gång.

Jag och Tvåan jobbar fortfarande på att han ska kunna sova själv i sin säng. Just nu går det lite sådär eftersom jag är så trött att jag somnar i hans säng när han kräver omnattning. Fördelen med det är förstås att jag får sova lite mer än annars. Det känns lite tröstlöst nu, och som om jag aldrig mer kommer få sova i min egen säng, med Fredrik. Fast så är det förstås inte, det vet jag ju rent logiskt, vad än hjärtat säger just nu.

Idag satt jag och arbetade på balkongen när Fredrik var och handlade med Tvåan och Ettan vari skolan. I en paus tittade jag ut över dalen, och kom på mig själv med att tänka att jag har det så himla bra som sitter på en ö i Medelhavet och jobbar. Så idag har jag nog väntat lite mindre, tror jag. Eventuellt har det också en del att göra med att jag fick sova lite bättre natten till idag, för Tvåan vaknade bara två gånger.

Fredrik kom hem för tidigt från handling och skolhämtning, och då visade det sig att skolan hade ringt honom och berättat att det inte var någon läxklubb. Så Ettan fick göra sin läxa hemma istället, och sen föreslog hans lillebror att det skulle badas. Sagt och gjort, hela familjen tillbringade tid i poolen. Vissa mer än andra förstås, och jag minst, som vanligt.

Till middag fick vi grillad gris med tzatziki och klyftpotatis, och till det drack jag ett glas alldeles för varmt rödvin. Precis som på vilken Medelhavssemester som helst, alltså. Tänk va, att vi bor mitt i en semester. Det är sånt jag glömmer bort ibland.

Nåväl, nu ska vi se hur den kommande nattens sömn blir. Håll tummarna för mig.

Vi har ju varmt här på Cypern, upp mot 30 grader idag. Då är det fint att vi valde ett hus med pool (även om det förstås inte är havet).

Barnen har ju badat ett par veckor redan, och jag och Fredrik vågar oss i ibland nu också när vattentemperaturen är 26 grader. Fast när jag säger att barnen badar menar jag att Ettan badar och Tvåan rantar runt bredvid poolen. Vid badet idag tjatade telningarna om att vi skulle sätta i stegen, och så fick det bli. Fredrik hämtade verktygen och monterade i stegen.

Och då plötsligt meddelade Tvåan, som alltså har vägrat gå i poolen hittills i år, att han skulle simma. Så klev han i på trappan, tog ett resolut tag i Fredriks hand och gav sig ut i poolen. Och mycket riktigt så simmade han från trappan i ena änden av poolen till stegen i den andra änden. Fingret fick han dock släppa när Fredrik inte bottnade längre.

När han kom till stegen klättrade han upp, sa ”Igen, igen!”, sprang bort till trappan och klev i igen. Fredrik fick ställa upp med en hand igen för själva iklivningen, men sen simmade Tvåan alldeles själv. Tredje varvet kunde han kliva i och hoppa ut från trappan alldeles själv och sen bara fortsatte det. Han simmade lätt 10 varv!

Det var alltså ett mål att simma till som har saknats. Skönt att vi har rättat till det nu. Och mitt simmarhjärta klappade lite extra när jag såg Tvåans fantastiskt lyckliga min och ovilja att sluta simma.

Av någon anledning började vi prata om plättar för ett tag sedan. Fredrik försökte förklara för Tvåan vad det var, och sa också att farfars plättar är de bästa. När barnen då krävde att få plättar var det ju bara att ställa upp.

Det fanns dock ett par problem: Varken jag eller Fredrik äger något plättjärn. Kanske är det något man inte skaffar förrän man får barn? Vi insåg också att det antagligen inte skulle gå att skaffa ett lokalt, så vi kollade svenska online-affärer. Då sa farmor att hon hade sett ett till bra pris, och sagt och gjort så köpte hon det. Som tur var fick det precis plats i Sverigepaketet som just skulle skickas, och efter några dagars otåligt väntande så fanns det alltså en riktig gjutjärnsplättlagg i vårt hem.

Invigningen blev storstilad. Jag gjorde den vanliga mängden smet, som brukar räcka till ett par mellis också. Och sen stekte jag. Och stekte. Och stekte.

Fredrik gjorde plättårta till Tvåan som åt och åt och åt. Jag tror han fick i sig motsvarande 6 pannkakor. Ettan däremot, åt mindre än vanligt så högen som blev kvar till mig var enorm!

Min slutsats är att det känns som mycket mer mat när man gör plättar än när man gör pannkakor. Eftersom jag bara använder en panna känns det också som det tar längre tid att steka, även om jag ju får i smet som motsvarar ungefär två pannkakor i laggen. Så tja… vi får väl se vad barnen önskar nästa gång. Men nu har vi åtminstone skaffat oss vuxenpoängen i att äga en plättlagg!

Jag sitter på balkongen och tittar ut över dalen och bergsidan mittemot. Det är ungefär 30 grader varmt och soligt. Fredrik och barnen skjuter nerfguns på varandra på framsidan, så det hojtas en del om skyddsglasögon som ska sitta på näsan och inte tas av.

Jag har under någon veckas tid försökt vänja Tvåan vid att sova ensam i sin säng. Det betyder alltså att jag går mellan hans och min säng några gånger per natt, och det stör förstås min sömn, så jag är ganska trött. Inatt var det påskmässa för att fira Kristus återuppståndelse, och den väckte Tvåan så han och jag satt i min säng och lyssnade på mässan som letade sig in i sovrummet och tittade på fyrverkerier ett tag. Det ledde förstås till att Fredrik inte heller sov speciellt bra, så idag är vi flera som är trötta. Att det är trettio grader varmt gör inte det lättare heller.

Men jag ska inte klaga alltför mycket. Vi har ju en pool som det badas en massa i, och som börjar komma upp i badbar temperatur även för de vuxna i familjen. Ettan har inga problem med timslånga bad, och han och Tvåan leker glatt med varann i och vid poolen.

Ettan har påsklov, så han har varit hemma i en vecka nu. Det är förstås inte så roligt att inte träffa kompisarna, men han och Fredrik har satt igång med ett ordentligt påskpyssel som håller dem sysselsatta delar av dagarna. Tvåans dagsovstunder, som har kortats ner den senaste tiden, spenderar vi ibland med att spela spel. Resten av dagarna leks det en hel del med vatten, både ur kranen ute och i poolen, då.

Cypern har sedan en vecka gått in i sin tredje lockdown så allting här är stängt och vi får inte lov att gå ut från tomten mer än en gång om dagen. Vi är så trötta på att vara instängda, och ibland känns det mer hopplöst än annars.

Jaha. Det blev ett väldigt rörigt och pladdrigt inlägg om just inget alls. Fast så är det ju ibland, förstås.

Nu har jag också invigt poolen för i år.

Vi har äntligen fått lite varmare temperaturer, med uppemot 35 grader vissa dagar. Fast nu har det sjunkit så vi har runt 25 på dagarna. Det är förstås bra för löpningen, som är betydligt behagligare i den lägre temperaturen, men rent allmänt gillar jag ju värme.

Nåja, en dag var det varmt nog och jag hade dessutom varit ute och löpt. Ettan är en hejare på att bada, och han får alltid med sig Tvåan till poolen, om än inte i densamma alltid. Så barnen badade och då tänkte jag att det var dags för mig också, för jag låg ju efter resten av familjen. Men inte längre nu, alltså.

Fast ja, det blev ju inget långt bad, förstås. Och inte heller speciellt skönt, som synes ovan. Jag tyckte det var förskräckligt kallt och klev upp väldigt fort när Tvåan nekade att komma ut till mig.

Istället slängde jag i termometern för att kolla hur vidrigt kallt det var. Den stannade på 24 grader. Ehhh, jaha… Jag får väl skylla det hela på att jag har acklimatiserat mig, för 24 är ju inte så himla kallt. Teoretiskt sett.

Ah, well. Det blir ju varmare, både i vattnet och i luften. Snart blir det väl till och med så att jag ägnar mig åt kvällsbad när barnen har somnat. Det är härligt.

Bulle med bullens dag den 10 april är en högtidsdag som firas ordentligt i den här familjen. Jag kommer från Helsingborg, så för mig är det en självklarhet. Resten av familjen får hänga med på firandet, och de brukar inte vara speciellt ledsna för det.

Jag gjorde egna chokladbollar, och eftersom jag fick 85%-ig choklad istället för 70% som jag hade tänkt mig fick de en… lite vuxnare smak. Jag tillsatte en del extra socker för att det skulle bli lite mer likt originalet, men nästa gång tror jag att jag ska försöka med mjölkchoklad, ändå.

Riktigt bullar, eller frallor som de heter i resten av Sverige, finns förstås inte heller här. Fredrik köpte nybakade på bageriet, men liksom det mesta annat bröd här har de mjuk skorpa och innehåller antagligen en del socker. Vi försökte frasa till dem genom att spraya med vatten och köra i ugnen, men det hjälpte inte riktigt ändå.

Det var lite svårt att få lägga ihop dem, eftersom Tvåan var väldigt intresserad av chokladbollarna, och inte riktigt förstod varför de skulle ligga i en bulle när man kan äta dem som de är. Efter lite förhandling gick det dock bra, och delikatessen avnjöts med stor tillfredsställelse. Den plockades förstås isär i beståndsdelar ganska snart, och så fokuserade han på det goda, det vill säga chokladbollen.

Jag, å min sida, gjorde som man ska göra: klämde ihop hela härligheten så det blir bitvänligt och chokladbollen sprids ut över hela bullen. Är man veteran så är man.

Nu längtar vi till nästa års firande.

…fast jag misstänker att det kommer ätas en del chokladbollar innan det blir dags att lägga dem i bullar igen.

Tanken var förstås att den skulle börjar redan vid nyår, men diverse teknik- och kemistrul har satt käppar i hjulet för oss en längre tid. Men nu så, äntligen, fick vi sugit upp det sista av algresterna som har gäckat oss så länge. Och givetvis skulle detta firas med premiärbad, samtidigt med påfyllning av vattnet.

Att temperaturen har sjunkit rejält de senaste dagarna och idag inte riktigt orkade över 20-strecket hade tydligen ingen betydelse. Solen var framme och vattnet var klart, då ska det badas. Sagt och gjort. Efter att ha ägnat lite tid åt att leta fram badkläderna som vi lagt på något bra ställe, och åt att rengöra och pumpa Flipp var det dags.

Fredrik och Ettan gjorde storstilade insatser med dykning och bomben, och Ettan deklarerade att han hart lärt sig trampa vatten. Jag förevigade.

Fredrik var snabb upp ur vattnet och gick för att hämta Tvåan, som hade vimsat bort sig på vägen ned till poolen. När han väl kom dit marscherade han raskt fram till trappan, klev försiktigt ner på första steget, och på andra… då hade han vatten upp till låren och det räckte tydligen, för sen klev han upp och gick och hämtade vattenskjutarna istället.

Ettan fortsatte plaska runt och simma med Flipp ett tag till. När vi tjatat upp honom tog han på sig sin morgonrock och satt och huttrade en stund. För varmt, det var det verkligen inte.

Jag, då? Nej, jag avstod idag. Inte ens efter löpturen lockade det tillräckligt. Det kommer fler och varmare dagar, det är jag säker på.