Tankar om 2018

Jag missade av olika anledningar nyårsafton, så jag satte mig ner nu istället och funderade igenom året, och vad som hände då. 2018 var ett stort och händelserikt år, kan jag konstatera i efterhand. Kanske det mest händelserika hittills, faktiskt.

  • Jag sa upp mig från mitt fasta jobb
  • Vi sålde huset i Sverige
  • Vi flyttade till Malta
  • Vi startade företag
  • Familjen begåvades med en lillebror, Tvåan
  • Ettan började skolan, på engelska

När jag tänker tillbaka på det så verkar det nästan orimligt mycket. Fast samtidigt så hänger de flesta punkterna ihop, och allt var förberett och inget kom som en direkt överraskning, så det känns inte som så mycket ändå.

Tvåan och Ettan.

Så, hur blev det då? Jag tycker att det blev bra. Visst, vår bostad är inte ett långsiktigt alternativ, att hitta en bank för företaget verkar kräva något slags magi, Ettan är väldigt mycket 6 år och Tvåan verkar ha överlappande faser ganska kontinuerligt, men ändå… att se solskenet glittra i Medelhavet på väg till skolan på morgonen, att hänga tvätt på taket i solskenet i januari och att få vara med på Ettans utveckling i engelskan och alla skolämnena… Ja, och så att få de där leendena från Tvåan, mellan gråtattackerna, då. Det är så himla värt, faktiskt. Jag är glad att vi valde bort gråa, fuktiga och kalla vintrar, och Sveriges klimat.

Inte så grått.

Med allt inräknat tycker jag att 2018 kan sammanfattas ganska väl i ett enda ord – frihet. Nu ska det bli spännande att se om vi kan förvalta den friheten på ett bra sätt under 2019.

En dag i december.

Lämna ett svar