Inför jul var det lite ont om julstämning här på Malta, eftersom det var soligt och nästan 20 grader varmt på dagarna. Så i ett försök att få lite julkänsla gjorde jag risgrynsgröt. Jag hittade inget grötris, utan fick ta arborioris som också är rundkornigt.
Lite överraskande visade det sig morgonen efter när jag åt gröt till frukost att Ettan vill prova. Troligen var det möjligheten att äta sylt som lockade, om jag ska våga mig på en gissning. Oavsett anledning så gillade han risgrynsgröten, och nu frågar han titt som tätt om vi har ”sån gröt som jag gillar” när jag frågar vad han vill ha till frukost.
Bakgrunden till namnet är att det även finns gröt han inte gillar, vilket vi kom på en morgon när jag sa att jag skulle äta gröt till frukost, vilket såklart Ettan också ville ha då. När havregrynsgröten kom fram på bordet blev det stor besvikelse när det konstaterades att han inte gillar sån gröt, utan trodde att det handlade om risgrynsgröt även den här gången. Så här kommer istället mitt recept på ”Sån gröt jag gillar”.
- 2 dl rundkornigt ris
- 4 dl vatten
- lite salt
- 7 dl mjölk
- 1 kanelstång
- 1 msk socker, eller mer beroende på hur söt du vill ha din gröt
Koka upp ris, vatten och salt. Låt koka i 10 minuter, då vattnet bör ha kokat in i riset.
Häll på mjölken, lägg i kanelstången och rör i sockret.
Blanda och låt koka upp. Låt sedan gröten st och svälla på låg värme tills den blir lagom tjock och grötig i konsistensen. Rör i den ibland för att undvika att den bränner i botten.
Här på Malta brukar jag få låta den stå i flera timmar, och bara ha den på plattan ibland, eftersom vår gasspis inte kan ge tillräckligt svag värme.
När den är klar tar du upp kanelstången.
Servera med jordgubbssylt och mjölk. Pudra med kanel för den som så önskar.