Vi går på restaurang: Pepe Nero

För ett tag sedan mötte F mig och Tvåan på stan efter vår dagliga förmiddagspromenad. Det var dags för lunch, så vi slank in på Pepe Nero i Balluta, ett nyöppnat ställe som vi tyckte såg trevligt ut. Vi var de enda gästerna i lokalen, så vi var tvungna att fråga om det verkligen var öppet, och jo, det var det försäkrade personalen som vänligt hjälpte till med vagnen.

Tvåan och F. Och något väldigt intressant utanför bild.

Vi fick menyn, och på frågan om vi ville ha något att dricka svarade F ”A Ċisk, please”. Alltså en lokal öl, ingen konstig beställning alls. Vi kollade i menyerna och tänkte att det ändå var lite märkligt att det tog så lång tid att få en öl i en helt tom restaurang, där vi dessutom satt kanske tre meter från baren, som bemannades av en bartender på heltid. Nåja. Vi bestämde oss för vad vi ville ha (varsin Brisket sandwich) och gjorde vår beställning när servitrisen kom till oss. Eller ja, vi försökte det. Servitrisen visade sig vara inte jättebäst på engelska, men efter ett par försök fick vi till våra smörgåsbeställningar. Vid det laget hade jag fattat lite misstankar, så jag passade på att sammanfatta vår totala beställning. Klokt gjort av mig, där, eftersom det då uppdagades att ölbeställningen hade uppfattats som ”A cheese platter”. Efter ytterligare lite samtal kunde vi dock enas om vår beställning, och att den inte innehåll någon ost, utan istället öl. Servitrisen var mycket ursäktande och förklarade att hon inte hade jobbat så länge och inte kunde sortimentet så bra.

Brisket Sandwich.

Ölen kom raskt på bordet, nu när vi väl hade fått beställa den, och det dröjde inte heller länge innan ”smörgåsarna” dök upp. Som synes av bilden ovan var det inga små doningar, utan istället mängder med mat i rejält stora bröd. Till och med jag, som ammar och därmed känner mig hungrig nästan jämt, tyckte att det här var mycket mat.

Tvåan, F och inte en cheese platter.

Fast för sådana som vi, som grillar själva ganska ofta, eller lagar mat, så var köttet okej men ganska ointressant. Det smakade mest lite sött från något slags mild bbq-sås, och var varken speciellt rökigt eller välkryddat. Så omdömet blev ”mycket mat, men ganska intetsägande”. Troligen hade det här inte heller att göra med att restaurangen var nyöppnad, utan snarare med att de använde kött i storpack som de inte tillagade själv. Kanske skulle vi låtit den där cheese plattern komma till bordet istället för ölen, rent av?

Ett svar på “Vi går på restaurang: Pepe Nero“

  1. Alltså, det blir förvirrande när du blandar bokstäver och tal för att anonymisera din familj. Jag föreslår att du övergår till bara tal, alltså nollan, ettan och tvåan ; )

Lämna ett svar