Idag passade vi på att smita ut en sväng på stan för att ta en eftermiddagskopp. Ettan lekte med farmor och farfar, och Tvåan hade däckat i vagnen under promenaden till cafét.
La crema Siciliana föll valet på den här gången, och det berodde på att de hade störst utbud av sötsaker till kaffet av de tre caféerna som ligger vägg i vägg. Det var så mycket olika kakor att det var svårt att välja. Servitrisen gjorde ändå sitt bästa för att hjälpa till, men insåg problemet när jag svarade att jag gillade allt när hon försökte begränsa urvalet genom att fråga om jag föredrog ”chocolate? fruit? nuts?”.
F, däremot, hittade genast sitt tilltugg i något som såg ut som en jättestor budapest-längd. När jag kikade lite närmare förstod jag dock att det inte var grädde, utan något slags kräm. När vi frågade berättade tjejen i kassan att det var ricotta (med chokladknappar, visade det sig senare). Jag blev nöjd att jag inte hade valt den, men F hävdade att han hade dragit vinstlotten.
Jag valde istället, efter mycket velande, ett pajskal med chokladkräm. Det var minsann också en vinstlott, kan jag meddela.
Tvåan vaknade till så snart vagnen slutade rulla, så han fick sitta med. Han fick smaka både av chokladkrämen (som såklart smetades av i hela ansiktet och på den vita jackan) och av ricotta-fyllningen, men verkade inte så imponerad, utan använde sin energi till att dricka ur (eller jonglera med, kanske) vattenflaskan istället.
Lamporna inne på caféet var också snygga tyckte jag. Fast min första kommentar var ”De där lamporna kan inte vara så svåra att göra själv, va?”. Så nu har jag fått ännu mer inspiration till vårt nästa hus.
Extra plus också för att jag fick en katt som latte-art på min espresso macchiato.
