Sudoku, krypning och morgonpromenader

Åh! Ettan har nu förstått reglerna för Sudoku! Så nu sitter han och funderar vid datorn. Jag har introducerat begreppen rad och kolumn för att vi ska kunna prata om det, och mammans matematik-hjärta slår alltså lite extra hårt. Ettan själv valde begreppet ”låda” för de minsta 3×3-fälten. Jag har också insett hur svårt det är att felsöka, så jag försöker få honom att bara skriva när han är säker på att det är rätt. Svårt är det, och frustrationen är hög emellanåt, hos alla inblandade.

Sudoku-mästare in spe.

Tvåan kryper för fulla muggar, och är nu överallt på undervåningen. Vi får bygga barriärer mot vissa delar för att skydda pappas elektronik. Det gillar han inte, utan står och gormar och försöker flytta på stolarna som är ivägen. Han både ställer sig upp och sätter sig ned utan hjälp, så det är helt omöjligt att veta var man har honom och jag kollar alltid bakom mig när jag ska röra mig i köket.

En mycket nöjd kille på två ben. Möjligen har han även hittat på hyss.

Mina morgonpromenader har tidigarelagts eftersom Tvåan har ändrat sitt sovschema lite. Nu går vi oftast iväg så snart vi har lämnat Ettan på skolan. Men eftersom det också har blivit varmare här så är temperaturen ganska behaglig att traska runt i där runt 8-snåret. Ibland går jag med en kompis som också har barn i skolan, och ibland går jag själv och lyssnar på poddar. Tvåan brukar somna innan jag har kommit halvvägs. Det är väldigt skönt att komma ut och röra på sig en runda på dagen, och Tvåan är intresserad av allt som händer runt omkring honom.