Närmare och närmare

De sista sista dagarna som bofasta på Malta är här. Det är mycket med allt; packningen pågår för fullt, det är jobb som ska göras, hår som ska klippas, barn som ska vaccineras, hus som ska städas och mitt i allt det här så försöker vi behålla förståndet. Inte lätt, alltid.

Det blir också, naturligtvis en tid av avslut och avsked. Jag är vanligtvis jättedåligt på det. Jag tycker det är jobbigt att lämna människor och sammanhang. Kanske ska jag helt enkelt se det här som terapi och en nyttig övning. För det är ju faktiskt så att avslut, liksom det mesta annat, blir lättare ju mer man övar på det. Ett avslut behöver ju inte betyda för alltid heller – även om det man har just nu tar slut så finns det ibland en fortsättning, fast under andra former.

Samtidigt finns det också en förväntan i luften här hemma. Både jag och F känner oss klara med Malta och det här huset, så det är ingen nostalgi eller direkt sorg över den biten. Istället kan vi se fram mot att få börja om igen. Eller ja, just att börja om är kanske inte det roligaste enligt någon av oss, men vi längtar efter att vara i något mer permanent, och då måste man ju börja någonstans. Det skulle i och för sig vara permanent när vi flyttade till Malta också, men… Well, det visade sig ju ganska snart att det inte riktigt gick att kombinera Malta med det sätt som vi vill leva vårt liv på. Vi tror att det kommer finnas bättre förutsättningar för det på Cypern, både vad gäller hus, trädgård, miljö och trafiksituation.

Den här sista veckan, med den allra mest intensiva packningen, försöker jag ändå njuta av livet på Malta medan F står begravd i kartonger. Jag och Ettan badar massor, och Tvåan badar lite när det går. Snart kommer vi ha packat ner hela köket och då blir det restaurang för hela slanten i några dagar, så Ettan lär vara nöjd.

Vi har också börjat göra planer för vad vi ska göra på semestern i Sverige. Hittills handlar de mest om vad vi ska äta. Skaldjur, räkmacka med stor stark, Arlas naturella yoghurt, blodpudding, hushållsost och smörgåsrån finns med såhär långt. Tvåan ska få den traditionsenliga ägg och bacon-frukosten på sin ettårsdag också, förstås.

Lämna ett svar