Sjunde juni

Idag är det helgdag här. Man firar sjunde juni, i åminnelse av de tre malteser som dog i upproret mot engelsmännen 1919. Det började med fyrverkerier redan vid 8-tiden, så vi får väl se hur kvällen fortsätter.

Vi firade dagen med att gå och bada. Hela familjen badar numera. Tvåan gjorde badpremiär i veckan, och är än så länge en aning avvaktande och håller sig hårt fast i mig. Fast när vi väl hade varit i ett tag gick det bra att släppa mig med benen. Att flyta omkring själv (ja, alltså, jag hade ju ett stadigt grepp om honom, men han var inte fastklängd mot mig) var härligt, men också lite läskigt. Sitta i sanden och låta vågorna slå över benen var däremot inte roligt.

Orelaterad bild. Men kolla så stor han har blivit! Var tog den lilla räkan vägen?

Nu närmar det sig avfärd med stormsteg! Vi har tre veckor kvar till vi lämnar huset här på Malta. Packningen pågår för fullt. Eller ja, så för fullt som den kan pågå med en massa jobb och barn och liv som ska levas. Det märks också på oss alla att det är mycket längtan till något annat och frustration. Mycket gnabb och gnäll och utbrott, mest hela tiden. F’s talanger som mittenbarn sätts verkligen på prov. Men vi tar oss igenom det här också, alldeles säkert. Och på andra sidan väntar Cypern!

Utflykt: L-Arka ta’Noe

Vi var sugna på att hitta på något härom helgen. Utbudet av utflykter på Malta är något begränsat, det är ju ingen stor ö, men efter lite efterforskning hittade vi faktiskt något som vi kunde tänka oss.

L-Arka ta’Noe (som betyder Noaks ark) är en av två djurparker på Malta. Och låt mig säga det här från början – djurhållning är något man kan ha åsikter om. Tycker man att konceptet djurpark är fel så ska man definitivt välja någon annan utflykt på Malta. Med det sagt så tyckte jag att L-Arka ta’Noe kändes ren och fräsch och djuren verkade må ok även om inhägnaderna var väldigt små i många fall.

Jag tyckte att det var roligt att få se en känguru, för det har jag nog inte gjort förut. Den hoppade, till och med. Ettan matade alpackor med jordnötter, men var nog inte superintresserad av djuren egentligen. Tvåan var mest road av gräsmattan. Den lilla leopardungen såg jag i förbifarten när den kom förbi, buren i famnen på en ung skötare.

Apor, som verkligen inte hade det så roligt.
Kolla, en randig häst!
F och Tvåan kollar in påfåglarna.
Kängurus? Kängurur? Kängurar?
Getter.
Lamor och något slags get.
Frigående höns.
Trötta tigrar.

När vi hade gått ett varv kikade jag in i souvenirbutiken. Kanske var det den mest talande buren av de alla. Möjligen borde de funderat igenom sin skyltning. Eller så hade de gjort det.

”Jag vet, vi hänger de stora fåglarna i taket…!”

Boktips: Drömstigen

Det här inlägget innehåller reklamlänkar.

Jag har läst Drömstigen av Jenny Fagerlund. Den kom med på en önskelista när jag letade efter pocketböcker på svenska, utan att jag egentligen visste vad den handlade om. Och jag måste erkänna att när jag läste att boken vann Harlequins författartävling 2014 så blev jag lite skeptisk.

Drömstigen handlar om Rebecka, som är journalist på en stor tidning. Hon är gift med en fantastiskt snygg man som tjänar jättemycket pengar och de har två barn. På jobbet är Rebecka högpresterande, fast på bekostnad av sin familj och sina vänner. Hon pressas att jobba ännu mer av sin krävande chef, men hennes man sätter sin egen karriär först och detta skapar en familjesituation som inte är hållbar. Äktenskapet är i gungning och just då gör Rebeckas ungdomskärlek oväntad entré på hennes jobb. Han har flyttat hem från New York och fått jobb på samma redaktion på samma tidning. Gnistan dem emellan visar sig finnas kvar.

Drömstigen.

Hur ska det gå? Ska Rebecka välja den trygga, snygga mannen hon är gift med, eller ska hon våga satsa en gång till på sin ungdomskärlek?

80% av Drömstigen handlar om Rebeckas stress och den press hon utsätts för både på jobbet och hemma. Det tyckte jag var jobbigt att läsa, för jag kände igen delar av mig själv i det. Samtidigt blev det också tydligare för mig att jag inte vill hamna i en sådan situation igen, och att jag har gjort rätt som har tagit ett steg bort från det.

Upplösningen på Drömstigen kändes lite hastig, som om den inte riktigt fick plats på slutet, liksom. Jag störde mig också en aning på att det fanns sidospår som antyddes vara viktiga, men när de avslöjades tyckte inte jag att de kändes speciellt relevanta.

Drömstigen var en trevlig förströelse i några timmar, och läsvärd för alla högpresterande kvinnor. Däremot skulle jag kanske inte prioritera Drömstigen framför annan läsning om jag inte hade haft tid över.

Köp boken hos Adlibris (häftad eller pocket).
Köp boken hos Bokus (häftad eller pocket).