Nu, under de sista skälvande dagarna som Maltaboende bestämde vi oss för att göra den där utflykten till Gozo som inte har blivit av under det senaste året. Vi var där när vi var på rekningssemester året innan vi flyttade, men under tiden i Sliema kom vi inte iväg. Men nu, så.
Vi lastade bilen full med barn (det vill säga två) och badkläder och körde iväg tidigt på morgonen. Färjan till Gozo (som heter Għawdex på maltesiska) är en bilfärja, och den tar ungefär 30 minuter. Färjan kostade 21 Euro för oss, och man betalar på vägen från Gozo till Malta. Gozo är den andra största ön i republiken Malta, och har omkring 37000 invånare. Gozo är mindre exploaterat än huvudön Malta, och en stor del av ön är odlingsmark.
På Gozo finns det två torn. Och som läsare som har varit med ett tag vet lever jag med en man som är mycket fascinerad av torn. Alltså var ett av målen med utflykten ett torn. Vi styrde därför kosan mot ett av tornen, det i Dwejra, Dwejra Tower. Efter lite bilköer, det är ju trots allt Malta, nådde vi vårt mål. Då passade F även på att berätta att det förutom tornet också fanns en bit av havet som rinner in genom en grotta och bildar som en sjö. Det lät spännande tyckte vi. Vi bestämde oss för att börja med själva tornet eftersom det var en bit att gå och det bara blir varmare under dagen.
När vi hade gått några hundra meter uppåt längs vägen och hamnat vid parkeringen till tornet ser vi att skylten säger att tornet är öppet när flaggan är hissad. Smart grej. Bara det att det inte alls var någon flagga hissad 10.20 på en söndag. Ettan lackade ur och gick väg och ägnade sig åt att upptäcka naturen. F kollade upp öppettiderna, och såg att de öppnade klockan 12 på söndagar. *suck*
Vi bestämde oss då för att gå och kolla på sjön som var ett hav istället. Och bada, förstås. Jag trodde mest att det skulle vara ett litet vattendrag, men nej, det var riktigt coolt.
Vi badade massor. Både jag och F simmade ut till öppningen och kollade. Ettan simmar inte riktigt så bra att han fixade det än, och vi hade inte tagit med simkorven. Han tyckte det var trist och hävdade att han inte simmade så fort på det här badet. ”När jag brukar simma är det 150, men här var det bara 50.” Tvåan, däremot tyckte att det var hur bra som helst. Han simmade och skrattade och pratade och flörtade med andra som badade. Han är bra på att få till simposition om vi håller honom under armarna, och idag tyckte han till och med att det var ok att ligga på rygg om han fick ha huvudet på min axel. Efter badet fick F lära Ettan hur man kastar macka. Lite varierande framgång på det, tror jag det kan sammanfattas som.
Efter badet slängde vi en blick upp mot tornet, och se, där vajade minsann en flagga trots att klockan inte var 12. Vi körde upp med bilen de få hundra meterna till parkeringen, och sedan traskade vi upp för kullen.
När vi kom upp till tornet pratade en brittisk gentleman med oss, och berättade lite om tornet innan vi gick upp och tittade på utsikten.
Efter lite utsikts-åh:ande och -ah:ande gick vi ner igen. Då upptäckte Ettan att det hängde ringbrynjor på entréplan. Han blev mycket intresserad, och den brittiske pensionären blev upplivad och berättade att det var den anställde tornvakten som tillverkade dem själv, för hand, på betald arbetstid. Han erbjöd också Ettan att ta med en liten bit hem. Ettan tackade först nej, men när vi hade kommit ut genom dörren ändrade han sig och gick tillbaka.
Att åka till Gozo är en dags-utflykt om man bor på Malta. Jag skulle kanske inte rekommendera att åka hit bara för att kolla på Dwejra Tower, men det var klart värt tiden vi lade på det. Däremot tyckte både jag och F att havet som kom in genom klippan var oerhört coolt, och lätt värt ett besök.