De sista grejerna…

Vi är ju tillbaka på Malta för att packa ihop allt en sista gång. Vi har under året i Sliema haft våra saker i förråd i ett garage i grannstaden Gzira, för att slippa bo i en kartongförvaring. Men nu har stunden då kommit för att skeppa iväg allt vårt gods till nästa ö. F packade ju ihop huset innan vi tog semester i Sverige, men det var en del kvar att göra med själva packningen i garaget nu när vi kom tillbaka.

Så det har blivit några timmar för F i garaget under den gångna veckan, medan resten av familjen har ägnat sig åt bad och tidsfördriv. Lådor har packats om och komprimerats för att rymma mer, och för att vi ska ha koll på vad som är i dem. Svordomar har yttrats. Men idag bevittnade vi maltesisk effektivitet när alla våra saker, inklusive grillen, packades in i en 20-fotscontainer. Precis som packaren sa när han tittade på godset innan så fick allt plats. Fast det sista fick de förstås hålla på plats och stänga dörren om. Den är full nu, containern.

Containern.
Man kan förstås flytta en pall utan pallyft.

Mina krukväxter har fått ett nytt hem hos Dolly, vår maltesiska takgranne i Sliema. Hon passade växterna medan vi semestrade i Sverige i somras. När vi sedan läste på lite insåg vi att vi inte skulle kunna ta med dem till Cypern (eftersom det är en ö, och därmed är införsel av växter reglerad). Så häromdagen ringde vi på hos Dolly och berättade att hon fick fortsätta ta hand om dem. Hon blev väldigt glad, och tackade glädjestrålande.

Det börjar det helt enkelt verka som att vi faktiskt ska flytta nu. Flyget går till exempel imorgon. Till ett nytt land igen. Ibland när jag tänker på det får jag lite panik, för det är så mycket som ska hända, och helst på kort tid. Men ibland så upptäcker jag istället att jag faktiskt ser väldigt mycket fram mot och känner mig nyfiken på att leta efter hus och skapa mig ett nytt liv. Det ska bli så oerhört skönt att känna att jag har kommit hem. Så nu får den känslan helt enkelt infinna sig när vi kommer fram, inte mer med det. Jag ska läsa Theodor Kallifatides, och försöka landa i att jag har ett nytt land utanför mitt fönster. Plugga grekiska och känna mig som en nybörjare. Men kanske (förhoppningsvis) går det lättare den här gången, när jag redan har gjort det en gång tidigare.

Och både jag och F säger att vi inte ska flytta till något nytt land igen. För fy satan vad det är jobbigt och äter upp tid och energi.