Jag har läst Bär ditt barn som den sista droppen vatten av Björn Ranelid. Det var en… annorlunda läsupplevelse. Speciellt eftersom jag har läst mycket ”rätt-på chicklit” det senaste. Jag har inte heller läst något av Ranelid tidigare, så jag vet inte om hans språkbehandling i Bär ditt barn som den sista droppen vatten är typisk för honom. Men min känsla när jag läste var verkligen att det var författaren själv jag lyssnade på, komplett med P1-skånskan med rullande r.
Det tog ett tag för mig att vänja mig vid språket, och därför var det också lite kämpigt att komma in i handlingen i boken. Kanske var det också så att formatet på berättelsen också det gjorde det svårare att komma in i handlingen. När jag väl var med och hade koll på personerna kunde jag hantera att det dök upp nya namn som inte fick sin förklaring förrän några sidor senare.
Berättelsen i Bär ditt barn som den sista droppen vatten är ett slags kriminalroman i grunden. Fast berättad i fragment, med långa utvikningar som bildar andra berättelser. Ett mord har begåtts, och en bilkrasch har skett. I branden efter kraschen dog en flicka, och pojken som var med ligger i koma. Det är grunden, och boken handlar om pojkens och flickans liv innan kraschen, och livet för de efterlevande efteråt. Med utvikningar till hjälparbete i Afrika, finska krigsbarn och andra världskriget bredvid.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Bär ditt barn som den sista droppen vatten. Det var roligt att läsa en lite mer utmanande bok än de jag har läst det senaste… året eller så. Men jag är inte säker på att formatet verkligen tillförde historien så väldigt mycket.
Köp boken hos Bokus (e-bok).