De första tankarna om det nya landet

Vi är här nu. Det känns overkligt. Det är varmt och väldigt hög luftfuktighet. Människorna pratar grekiska och vi förstår inte vad de säger. Lägenheten vi bor i under de första veckorna ligger mitt i Limassol, kanske 200 meter från strandpromenaden och vattnet. Det här är den fjärde AirBnB-lägenheten vi bor i på Cypern, och jag undrar återigen lite över köksutrustningen som finns här. Det finns massor med tallrikar i olika storlekar och mönster, men i besticklådan gapar det mer eller mindre tomt. Eller ja, det finns ju skedar och gafflar så det räcker, men bordsknivar är något av en bristvara. Nåja, vi klarar oss med det som finns.

Vi har skrivit på lite jobbpapper och börjat titta på bostäder på både lång och kort sikt. Det finns till och med ett par hus som vi antagligen ska åka och titta på. Vi kommer att hyra en bil någon av de närmaste dagarna, för att kunna ta oss runt och titta på olika ställen och fundera på var vi vill bo. Och för att upptäcka ön, förstås.

Första bilden på familjen som bor på Cypern.

Jag tycker det känns som en väldigt stor omställning att flytta hit. Flytten till Malta kändes mindre omvälvande som jag minns det, men det kanske berodde på att jag var fokuserad på Tvåan i magen då. Det är läskigt och ganska jobbigt att ha så mycket stora och avgörande grejer framför sig – hitta lägenhet att hyra, köpa hus och välja var vi ska bo, lära oss ett nytt språk, lotsa in Ettan i skolan på ett bra sätt, fixa med Tvåans vaccination, skaffa uppehållstillstånd, välja och köpa bil… Jag vet ju att allt kommer komma på plats, och att vi tar en bit i taget. Men just nu, med alltihop framför oss, som ett högt berg, så känns det som väldigt mycket. Fast det är ju som vanligt: bara jag börjar så kommer det kännas både hanterbart och lättare. Så nu kör vi, helt enkelt. Sätt den ena foten framför den andra!

Lämna ett svar