Vi lastade in hela vårt bohag i en container under en förmiddag för ett tag sedan. Eller ja, vi och vi, det var ju förstås ett förnämligt maltesiskt flyttföretag som skötte själva lastandet. F och Ettan var förstås med och övervakade och hjälpte till med packlistan. Jag och Tvåan gick vår vanliga promenad runt Sliema under tiden, och sen bistod vi med lite fruktmellis.
Vid 12-tiden var garaget tömt, och så även våra energidepåer. Eftersom garaget ligger där det gör bestämde F sig för att det äntligen var dags att uppfylla en av hans drömmar: äta på KFC. Mitt minne av KFC, från en USA-resa, var att vi fick några buckets med kyckling, mos och brunsås och att det var rätt ointressant. Nu visade det sig att det inte fanns varken mos eller brunsås. Kanske minns jag fel?
Nåväl, en bucket skulle det ju vara. Jag röstade för en Variety Bucket för oss allihop. F var inte helt övertygad, så Ettan fick en Classic Box också. Maten kom snabbt, och vi satte oss glada i hågen till bords.
…för att konstatera att det inte fanns någon sås. Alltså inte ens ketchup till pommes frites.
F såg nästan lite ledsen ut när han uppgivet tittade på mig och sa ”Vad är grejen med det här?”. Han provade inte ens sina lökringar, och det säger en hel del.
Men, i ärlighetens namn så tycker jag att kycklingen var bra. Den var god och bra tillagad, fast möjligen lite torr i vissa delar. Hade det funnits mos och sås också hade det åtminstone stuckit ut lite bland alla snabbmatskedjor. Som helhet var det dock en stor besvikelse för oss allihop. Och med facit i hand hade det räckt med en Variety Bucket till oss alla fyra. Men nu slipper vi i alla fall tråna efter att få äta på KFC längre.