En av nackdelarna med hotellet vi bor på är att de inte har någon barnstol. Som barnsäng har vi med oss en egen resesäng, lånad från farmor och farfar, så det klarar vi. Däremot är det lite knorvigt utan barnstol. Tvåan får helt enkelt sitta i knät på en av de vuxna och äta. Det funkar, men blir lite (extra) kladdigt. Efter att ha kollat vet jag nu att inte heller boendet de första två veckorna på Cypern har någon barnstol. Tur att vi har börjat vänja oss, alltså.
Frukost. Tvåan har precis stoppat in en hel stor smörgåsbit i munnen. Notera även den extrasnabba pappahanden som genomför vad vi kallar ”stealthavtorkning under ätning”.
Men bortsett från den obefintliga barnstolen är vi nöjda. Vi bor nämligen precis bredvid Malta National Aquarium. Vi har varit där och kollat när vi var på Malta och rekade innan vi flyttade, och Ettan var där med skolan precis innan han slutade för terminen, så vi har inte känt något behov av att besöka själva akvariet. Däremot har de en av de bästa lekplatserna på Malta precis bredvid så den besöker vi ofta. Vi kan lätt rekommendera både akvariet och lekplatsen till den som letar efter en bra utflykt på Malta.
Häromdagen fick Tvåan prova på lite av leksakerna, istället för att plocka upp småsten och försöka äta dem medan en förälder försöker hänga med och hindra honom. Stor succé. Det blev flera minuters respit för de jagande föräldrarna.
Ena klätterdelen. Okända människor som letar skugga, men också Tvåan.
Nu, under de sista skälvande dagarna som Maltaboende bestämde vi oss för att göra den där utflykten till Gozo som inte har blivit av under det senaste året. Vi var där när vi var på rekningssemester året innan vi flyttade, men under tiden i Sliema kom vi inte iväg. Men nu, så.
Vi lastade bilen full med barn (det vill säga två) och badkläder och körde iväg tidigt på morgonen. Färjan till Gozo (som heter Għawdex på maltesiska) är en bilfärja, och den tar ungefär 30 minuter. Färjan kostade 21 Euro för oss, och man betalar på vägen från Gozo till Malta. Gozo är den andra största ön i republiken Malta, och har omkring 37000 invånare. Gozo är mindre exploaterat än huvudön Malta, och en stor del av ön är odlingsmark.
På Gozo finns det två torn. Och som läsare som har varit med ett tag vet lever jag med en man som är mycket fascinerad av torn. Alltså var ett av målen med utflykten ett torn. Vi styrde därför kosan mot ett av tornen, det i Dwejra, Dwejra Tower. Efter lite bilköer, det är ju trots allt Malta, nådde vi vårt mål. Då passade F även på att berätta att det förutom tornet också fanns en bit av havet som rinner in genom en grotta och bildar som en sjö. Det lät spännande tyckte vi. Vi bestämde oss för att börja med själva tornet eftersom det var en bit att gå och det bara blir varmare under dagen.
Dwejra Tower. Fast med hissad flagga.
När vi hade gått några hundra meter uppåt längs vägen och hamnat vid parkeringen till tornet ser vi att skylten säger att tornet är öppet när flaggan är hissad. Smart grej. Bara det att det inte alls var någon flagga hissad 10.20 på en söndag. Ettan lackade ur och gick väg och ägnade sig åt att upptäcka naturen. F kollade upp öppettiderna, och såg att de öppnade klockan 12 på söndagar. *suck*
Kontroll av öppettider pågår.
Tvåan när han inser att det är mer än en timme kvar till öppning.
Vi bestämde oss då för att gå och kolla på sjön som var ett hav istället. Och bada, förstås. Jag trodde mest att det skulle vara ett litet vattendrag, men nej, det var riktigt coolt.
Havet, och det större havet. Roligt också att det ser ut som ett ansikte över öppningen.
Vi badade massor. Både jag och F simmade ut till öppningen och kollade. Ettan simmar inte riktigt så bra att han fixade det än, och vi hade inte tagit med simkorven. Han tyckte det var trist och hävdade att han inte simmade så fort på det här badet. ”När jag brukar simma är det 150, men här var det bara 50.” Tvåan, däremot tyckte att det var hur bra som helst. Han simmade och skrattade och pratade och flörtade med andra som badade. Han är bra på att få till simposition om vi håller honom under armarna, och idag tyckte han till och med att det var ok att ligga på rygg om han fick ha huvudet på min axel. Efter badet fick F lära Ettan hur man kastar macka. Lite varierande framgång på det, tror jag det kan sammanfattas som.
Efter badet, innan mack-kastningen.
Efter badet slängde vi en blick upp mot tornet, och se, där vajade minsann en flagga trots att klockan inte var 12. Vi körde upp med bilen de få hundra meterna till parkeringen, och sedan traskade vi upp för kullen.
Dwejra Tower, med herrarna i familjen i förgrunden.
När vi kom upp till tornet pratade en brittisk gentleman med oss, och berättade lite om tornet innan vi gick upp och tittade på utsikten.
Mycket båtar.
Medelhavet.
Tvåan ägnade sig åt att försöka plocka loss bitar från tornet.
Efter lite utsikts-åh:ande och -ah:ande gick vi ner igen. Då upptäckte Ettan att det hängde ringbrynjor på entréplan. Han blev mycket intresserad, och den brittiske pensionären blev upplivad och berättade att det var den anställde tornvakten som tillverkade dem själv, för hand, på betald arbetstid. Han erbjöd också Ettan att ta med en liten bit hem. Ettan tackade först nej, men när vi hade kommit ut genom dörren ändrade han sig och gick tillbaka.
Att åka till Gozo är en dags-utflykt om man bor på Malta. Jag skulle kanske inte rekommendera att åka hit bara för att kolla på Dwejra Tower, men det var klart värt tiden vi lade på det. Däremot tyckte både jag och F att havet som kom in genom klippan var oerhört coolt, och lätt värt ett besök.
Long time no see… Vi tog oss igenom de sista dagarna i Sverige samt incheckningen på Landvetter. Det senare med nöd och näppe, eftersom det skulle tjafsas om cykeltransporter, väskor, bilbarnstolar och annat. Men eftersom incheckningen tog lång tid slapp vi alla fall sitta i avgångshallen och vänta en massa. Givetvis var planet dock försenat en timme eller så. Och när vi väl hade satt oss var det dåligt väder över Österrike så vi fick vänta ytterligare 30 minuter ungefär. Men vi kom till Malta och allt vårt bagage också. Senare på natten sa F att han blev glad och tyckte att det kändes som hemma när vi landade. Själv var jag mest trött.
Vi har bokat in oss på samma hotell som vi bodde på medan vi väntade på att få tillgång till huset i Sliema förra året. Känns som en bra avslutning på Malta-vistelsen, som att cirkeln sluts lite. Den här gången begåvades vi dock med havsutsikt.
Så mycket Malta i en och samma bild. Medelhavet, en ödetomt och elledningar som hänger och slänger.
Anledningen till att vi är på Malta är att vi ska skeppa iväg vårt bohag till nästa destination. Under tiden här passar vi på att ägna oss och sol och bad, och förstås på att suga ut det sista ur ön. Vi dricker till exempel både Kinnie och Cisk, och äter sladdriga pommes frites.
Samtidigt är det förstås en massa som ska fixas med flytten – godset ska packas in i container och försäkras, bland annat. Vi har varit lite oroliga för att vi inte ska få in alla våra saker i 20-fots-containern, men när mannen från fraktfirman kom och kollade i veckan garvade han bara åt Fs farhågor, och försäkrade honom att det skulle få plats. Alltihop.
Jag håller ett öga på bostäder på Cypern, och det verkar som om det ska gå bra att hitta boende, både kortsiktigt och långsiktigt. Vi kommer med största sannolikhet hyra ett boende i några månader medan vi letar hus. Det finns en del online, men jag anar att det fungerar som på Malta, att i verkligheten finns det mycket mer, och att man måste åka och titta på bostäderna, även de man vill hyra.
