Utflykt till Köpenhamn Zoo

Vi bestämde oss för att åka till Danmark och gå på Köpenhamn Zoo, eftersom vi bodde i en sommarstuga på (nästan) åkbart avstånd under sommarsemestern. Tvåan har meddelat tydligt att han inte är speciellt förtjust i åka bil, och Ettan är väldigt rastlös så bil var inte ett vettigt alternativ. Istället hoppade vi på tåget och höll tummarna för att det skulle gå som planerat. Det gjorde det faktiskt, och vi kom både dit och hem utan några större problem.

På väg till zoo…
…och därifrån. Lite tröttare.

Väl framme i Köpenhamn traskade vi på mot Zoo. Efter lite proviantering längs vägen klev vi in på området. Först på listan stod elefanterna, och därefter girafferna. När vi kollade kartan såg vi att de som planerat parken tydligen visste om detta, för de hade gjort som i mataffären – placerat det som är mest intressant längst in i parken.

Noggranna kartstudier. Det ligger i släkten.

På vägen mot elefanterna fick vi alltså se flamingos, isbjörn, lejon och diverse apor.

Tvenne isbjörnar, i olika storlekar.

När vi kom fram till elefanterna var Ettans intresse mycket svalt. Vi kollade en liten stund, men sen ville han till tornet vid entrén.

Elefant. Med snabel.

Så vi gick tillbaka, och så fick Fredrik och Ettan gå upp i tornet. Fredrik tog med sig Tvåan, och fick därmed extra trappträning. Jag stannade på marken och vaktade vagnen.

Telningar uppe i tornet.

Efter tornet lyckades vi utverka att vi skulle ta oss till girafferna innan vi gick till lekplatsen som Ettan ville till. Vi gick, under mycket tjat och en del gnäll, till savannen och där fick vi se giraffer, noshörning, zebra och bockar. När vi äääääääntligen gick mot lekplatsen hittade vi dagens konstigaste djur längs vägen: Okapi. Alla stannade och tre av oss tittade fascinerat (Tvåan sov istället). Senare visade det sig att det bara var jag och Fredrik som tittade på Okapin, Ettan tittade tydligen bara i kikaren som fanns monterad där.

Okapi, som inte var superintresserad av att posera.

Inför hemfärden skaffade vi också proviant, i form av jordgubbsjågurt. Till Ettans stora lycka fick han dricka den ur paketet på stationen medan vi väntade på tåget. Tvåan gillade också melliset. Matningen av Tvåan skedde med hjälp av ”bajsskeden” som vi fick i ett blöjbyteskit när vi flög Emirates. (Det fanns också en haklapp i kittet, så skeden var kanske inte avsedd för just fekalier, trots allt.)

Kolla, jag dricker ur paketet!
Bajsskeden invigdes. Fast till jågurt.

Jag tror att det var jag som gillade Köpenhamn Zoo mest. Eller möjligen Tvåan. Han var intresserad nog för att låta bli att sova mer än en gång på dagen och då bara en kortare stund. Ettan tyckte det hände för lite och hade behövt mer aktiviteter för att riktigt uppskatta besöket.

Lämna ett svar