Min man är ju mycket intresserad av torn och fort, så när vi bodde på Malta var jag inte alldeles förvånad när han deklamerade att vi skulle åka på utflykt till Fort Rinella i Kalkara. När han sa att det också fanns en jättestor kanon där blev jag lite mer intresserad. Eftersom den här utflykten hände när Tvåan var ganska nyfödd så har vi tydligen inga bilder från vårt besök. Om du vill se kanonen kan du istället göra en bildsök på google, även om det är svårt att få en känsla för hur oerhört stor kanonen faktiskt är.
Vi kom dit strax efter de öppnade och då var vi de enda besökarna. Vi tackade nej till en rundvandring, men däremot tittade vi glatt på när fort-guiderna klädda som soldater visade hur de signalerade med flaggor mellan forten. Snabba armar var det, minsann.
Fort Rinella byggdes av engelsmännen mellan 1878 och 1886, med en enda avsikt: att husera en Armstrong 100-tonskanon. Anledningen till att engelsmännen tyckte att de behövde en så stor kanon var att italienarna hade skaffat sig skepp med stålsköldar och flera 100-tonskanoner per skepp. För britterna var Malta viktigt för att säkra passagen genom Medelhavet och Suez-kanalen till Indien.
Mycket av logistiken som behövdes för att ladda och avfyra kanonen är kvar idag. Eftersom kanonen är så oerhört stor och tung är även maskineriet för den stort och mekaniskt imponerande. Är du eller dina barn det minsta intresserade av maskineri är det här en riktigt bra Malta-utflykt.
Själva kanonen är STOR! Till och med så stor att jag blev imponerad. Utsikten från den är också storslagen, såklart. Ettan var mycket imponerad av storleken, men mindre av utsikten. Och när vi förklarade hur dålig träffsäkerhet en kanon har blev han mycket besviken, och trodde inte riktigt på oss.
För att vara en utflykt på Malta var det här riktigt bra! Det frivilliga programmet var vettigt, och gav bra information. Extra plus för alla svärden som visades upp, tyckte Ettan. Vi vuxna var nog mer imponerade av flagg-signaleringen, tror jag. Och såklart att hela programmet erbjöds trots att vi var de enda besökarna just då.