Veckan som gick har varit fullspäckad. Den inleddes i söndags med att Tvåan fick hög feber. Han sov största delen av dagen, och jag satt i sängen bredvid honom. Däremot hade han inga andra symptom, och han var någorlunda pigg mellan varven, han drack ordentligt och åt en del. Febern höll i sig även på måndagen, och på tisdagen var han någorlunda ok igen fram till kvällen då febern kom tillbaka. I torsdags dök det upp prickar i ansiktet och på bålen, så jag gissar på att det är en släng av tredagarsfeber. Håhå, jaja.
Under tiden det här pågick så hände det andra stora saker också. Ettan började skolan igen. I trean! Jeeeez. När fick jag ett så stort barn? Skoluniformen som vi beställde för snart fyra veckor sedan, och som skulle komma på två eller tre veckor, har inte kommit än, så han får använda sina vanliga kläder ett tag.
När han kom hem efter första dagen var han helnöjd, och sa att skolan här passar honom bättre än den på Malta. Varför kan han inte riktigt förklara, men det är ju bra att det känns så i alla fall. För oss känns det bra, han har fått hem ett schema för veckorna och en komplett studieplan över vad som ska gås igenom under året. Lite mer uppstyrt än på Malta, alltså. Klassen är dock mycket större, med 24 barn. Det är skolans största klass, och som hjälp har lärarinnan en lärarassistent. Jag tycker det ska bli spännande att se hur det fungerar, och vad Ettan tycker om att gå i en större klass. Det är ju fler kompisar, men kanske också mer stök.
Efter ett par vändor till förrådet så kom det hem en överraskning till Tvåan. Ettans gåvagn har packats upp. Stor förtjusning utbröt hos alla tre herrarna. Tvåan går ju kortare sträckor som ett par meter på egen hand, men med vagnen riktigt flyger han fram genom hela lägenheten, och det syns tydligt hur roligt han tycker det är.
En underbar bild med gåvagnen. Man blir så glad.