Nyår i Branäs

Eftersom vi är en skidåkande familj tänkte vi utnyttja Sverigebesöket till att åka lite skidor i Branäs. Vi har varit där flera gånger tidigare, så Ettan är en fullt kapabel skidåkare nu.

Våra tidigare besök har varit på lågsäsong, så vi blev lite tagna på sängen av att det var så fullbokat när vi bestämde oss för att boka resan i september, ett par veckor efter vi hade kollat på alternativen. Det betydde att den här gången fick vi bo i Mattestorp Village istället för Bävern vid barnbacken där vi brukar bo. Nu var det ju inte något direkt problem, eftersom Ettan klarar av lift och backar runt Mattestorp, och Tvåan är för liten för att åka själv än så länge.

Lägenheten vi bodde i var fräsch och ny, och hade alla bekvämligheter som behövs för en riktigt härlig semester. Vissa av dem fick dock ingenjöras för att fungera på ett korrekt sätt. Det enda problemet var att den låg några hundra meter från liften, och vägen som gick dit sandades mycket sparsamt och var alltså väldigt hal och lite farlig att gå på. Trots att vi ringde och påpekade det så sandades det inte bättre under vår vistelse.

Den ingenjörade kaffebryggaren.

Farmor och farfar var med oss, så jag och Fredrik åkte skidor med Ettan medan Tvåan lekte med farmor och farfar i barnbackarna. Han fick en pulka av farfar, och i den svischade han ner för pulkabacken med stor förtjusning. Även rullbandet i minsta backen var roligt att åka. Höjdpunkten under dagarna var dock kanske när han fick stå framför pappa på skidorna, och ”åka” framåt på platten. Det var inte lätt att få honom att gå av. Efter det kollade vi om det fanns utrustning att hyra till honom, men pjäxorna var på tok för stora, trots att de också var roliga att klampa omkring i. I lägenheten var det svårt för honom att låta bli stavarna som stod inne under nattförvaringen. Nästa år tror jag bestämt att vi har ytterligare en skidåkare i familjen.

”Kolla, jag har också pjäxor!”
”De här pinnarna är långa och roliga.”

Jag tyckte det var riktigt lyxigt att kunna åka skidor ordentligt tillsammans både jag och Fredrik med Ettan, och det var nog sista gången på några år vi hade det så anar jag. Nästa år blir det väl någon som får hänga i barnbackarna med Tvåan och någon som får åka fort som fan med Ettan.

Ettan åker bra och tar sig lätt ner för alla backar. Efter skidskolan så var han betydligt mer orädd och åkte mycket fortare, så den gjorde honom gott. Att han åker fortare betyder förstås också att han vurpar större, så det var ett par krascher som såg lite otäcka ut. De gav dock inga bestående skador, inte ens blåmärken.

Vi hade lite halvtur med vädret, för det var relativt varmt. Runt 0 på nätterna, och ett par plusgrader på dagarna gjorde att vi fick hålla till godo med den (konst-)snö som fanns och som pistades med på nätterna. Det var för varmt för att göra mer snö. Följen av det blev att backarna var schyssta under den första timmen efter liftarna öppnade, för att sedan bli ganska sönderkörda med snöhögar och isfläckar. Vissa (läs Ettan) tyckte dock att det var jätteroligt, eftersom snöhögarna blev perfekta hopp för honom.

Spännande moln som såg ut som om de var sprayade på himlen.

Nyårsafton firade vi på bästa sätt med skidåkning hela dagen. När vi kom hem blev det ångbastu för att värma upp oss, och sedan middag med champagne. Jag somnade vid 22.30, och sov mig igenom alla raketer som Fredrik berättade om morgonen efter.

En favoritnyårsmiddag.

Nyårsdagen bestod också av skidåkning, och det var verkligen skönt att få inleda 2020 på ett så härligt sätt. Skidåkning är verkligen det bästa sättet att fira ut det gamla och in det nya. Jag tycker oftast att nyår är en lite jobbig högtid, med stora förväntningar och mycket alkohol som ger det nya året en trist start med bakfylla (även om den inte är jättestor), men med skidåkning försvann alla sådana tankar och funderingar och det var bara härligt att få påbörja ett nytt år.

Lämna ett svar