Det här inlägget innehåller reklamlänkar.
På jullovet i Sverige läste jag Ensamhetens språk av Jan-Philipp Sendker. Det här är den andra boken i trilogin om Paul Liebovitz i Kina. Första delen i serien heter Viskande Skuggor, och den läste jag i somras och blev alldeles betagen av. Mina förhoppningar på del två var alltså relativt höga. Trots det infriades de, med råge.
Ensamhetens språk handlar alltså om Paul Liebovitz som bor på Lamma, en liten ö utanför Hong Kong. Hans kinesiska flickvän Christine får ett meddelande från sin sedan länge avlidne bror, och tvingas då ta ställning till hur hon ska hantera önskan i det som är att hon ska komma och besöka honom i Kina, där han faktiskt lever fortfarande. Christine och hennes mamma flydde från Kina till Hong Kong under kulturrevolutionen och trodde då att brodern hade dött, så beslutet är svårt och har flera bottnar.
När Christine väl bestämmer sig för att besöka sin bror följer Paul med henne. Vid besöket i Kina visar det sig att broderns fru har hastigt insjuknat och att brodern hoppas att Christine har gjort allvar av sin dröm att bli läkare. Eftersom hon inte är det blir besöket fyllt av sorg, smärta och oklarheter för Christine. Paul, däremot, står utanför och det märkliga sjukdomsförloppet väcker hans journalistiska nyfikenhet. Han börjar nysta i saker som har hänt och råkar då upptäcka saker som gör mäktiga kineser upprörda.
Ensamhetens språk är en vacker bok. Precis som första delen i serien är miljöbeskrivningarna helt magiska och jag blir väldigt nyfiken på att få se platserna med egna ögon. Berättelsen är även den välkomponerad. Relationerna mellan de inblandade och sjukdomsmysteriet med sina politiska förgreningar får lagom mycket plats i förhållande till varandra och kompletterar varandra snyggt. Språket är även det oerhört vackert, så all heder till översättaren Lisbet Holst som har gjort ett strålande jobb.
Köp boken hos Bokus (inbunden eller pocket).
Köp boken hos Amazon.se (inbunden eller pocket).