Påskhelgen inleddes i torsdags kväll med sorgsna och ödesmättade kyrkklockor från de båda kyrkorna i närheten. Även under fredagen var det långsamma ringningar med dystra toner. På lördagsmorgonen ringde däremot kyrkklockorna triumfatoriskt, och jag blev överraskad av att det var så himla stor skillnad mellan dem och ringningarna dagen innan. Natten mellan lördag och söndag väcktes vi av fyrverkerier vid tolvslaget. Själva gudstjänsten hördes när smällandet väl avtog.
Eftersom det inte går att göra några utflykter så hade vi inte heller några speciella planer för helgen, utan tog dagarna som de kom. I fredags, när vi hade ätit lunch frågade Fredrik ”Vad blir det för kaka, då?”. Jag tog det som en inbjudan att baka, så till fikat blev det kladdkaka och vispgrädde. Alla blev nöjda, även om vissa tyckte tillbehöret var huvudnumret.
På söndagsmorgonen började grillröken lägga sig tät över nejden redan vid sjutiden på morgonen. Vi var inte sämre utan åt givetvis souvlaki till middag. Länge såg det också ut som om kladdkakan skulle bli årets påsktårta, men igår fick jag ett ryck och bakade en pavlova. Jag gjorde också en liten sats lemon curd, och serverade marängen med lemon curd, vispgrädde och blåbär. Mycket uppskattat.
Vi har haft fantastiskt väder hela påsken här, temperaturen har till och med varit uppe på 27 grader. Alltså har vi varit ute mycket i trädgården. Ettan klipper oftast grenar i diverse buskage, jag rensar ogräs och Fredrik bär runt på saker. Tvåan rantar runt och pratar en massa, och plockar bland allt han hittar. Ibland är det kottar, och ibland är det vinterkläder.
Ettan har fastnat i läsning. Äntligen! Jag känner igen mig själv som barn. För Ettans del var det Witches av Roald Dahl som verkligen tog tag i honom, och han har suttit i timmar i skuggan och läst och läst. Emellanåt kom han in och berättade om vad som hänt.
