Avbrott för feber

Vi har haft lite avbrott i den ordinarie verksamheten här idag, eftersom Tvåan har haft feber i ett dygn ungefär. Nu verkar den ha lagt sig, så jag har vissa förhoppningar om att få sova lite bättre inatt. För Tvåan verkar vara lika bra som jag på att ha feber (det vill säga det känns som om jag ska avlida och det finns ingen i hela världen som det är mer synd om), så natten till idag bestod av en hel del omklappningar av ynkligheten själv.

En fördel för mig med att tillbringa halva dagen i sängen var dock att jag har hunnit en bra bit på min senaste stickning. Jag har fortfarande kvar en hel del ullgarn från när jag repade upp ett par mattor jag stickade för rätt många år sedan, och försöker omvandla det till något som används. Att stickorna är strl 9 den här gången hjälper förstås till att snabba upp det hela. Däremot blir efterarbetet lite trist, eftersom jag har gjort den randig. Men det blir bra, tror jag! Återkommer med mer detaljer.

När Tvåan väl kom ur feberträsket på eftermiddagen så bestämde jag att jag skulle fjäska lite med barnen och göra pannkaksmuffins till middag (fast utan socker, vanilj och citronskal). Det blev lite av ett… jag ska inte säga misslyckande, för det var gott och blev som jag hade tänkt mig. Det var bara det att Tvåan hade ätit jågurt så han var mätt och åt knappt ens av vispgrädden, Ettan bestämde sig för att äta med händerna och kladda en massa (”Det är ju muffins, mamma!”) och jag och Fredrik… Ja, vi tyckte väl dels att det blev lite för lite mat, och dels att det nog ändå är bättre med tunna pannkakor, även om det är tråkigare att steka. Så jag tror inte jag ska göra pannkaksmuffins hemma igen. Möjligen till Ettans skolmatsäck, när skolorna väl ska öppnas igen.

Pannkakor, fast i muffinsformar. Praktiskt nog hade de ett hål undertill, 
perfekt att fylla med sylt och grädde.